Horribel natt. Ur flera perspektiv. Stimmigt och stökigt å den ena sidan - vilket inte är så harmoniskt om man samtidigt vill hårdplugga slutspurten inför kvällens tenta. Dessutom jobbar man med ett skönt gäng, vilket gör koncentrationen ännu svårare. Har mött min överman inatt. Nördarnas nörd, listmakarnas okrönte konung. Mannen som har sån superkoll på musik att alla band och skivor är statistisk nedmalda i "bästa låtar" enligt en betygsskala. Bästa låten på Massive attacks debut, Safe from harm, betyg 4,7. Allting är inrutat i statistik och listor, musiken som bara en emotionell kraft är överskattat. Musiken är dissikerad och nedsorterad. Ämnena viner. Suedes första EP, House of love, Cocteau twins, de fem bästa svenska låtarna någonsin, fem snyggaste skivomslagen, fem största rockikonerna, de fem bästa sångerskorna, skrammelpop, Throwing muses, gamla konsertlokaler i Stockholm, norrlands-vågen på 90-talet, Bob hunds mest onödiga låtar. Så långt var jag med men sen flöt snacket på, vidare mot NHL-traden i sommar, vilka juniorer födda -93 kommer att gå först, vilka tio spelare ligger i topp på NHL's skytteliga, Frölundas defensiv, Mika Zibanejads form, Calle Hagelins skridsskoskicklighet kontra Fredrik Sjöströms. Och helt plötsligt vänder allt till att handla om kakor. Vill ge mig in i varje diskussion men måste tänka på tentan. C och F framstår till slut som han den jobbiga i The Trip, Steve Coogans kompis, som följer med på matresan men aldrig kan hålla käften. Framåt sextiden övergår muntrationen i frustration, när F gjort sin 15:e musikassociations-sång och försök till proletärt diktande över våra arbetsuppgifter. Då var det inte roligt längre.Jag vet inte vad det säger om hennes coolhet i övrigt, att Henning Mankell är Pattis Smiths favoritförfattare. Känns som en lika krossad illusion som om Bowie skulle säga att hans största idol är Basshunter.
Det hände en liten dum grej igår på jobbet. Jag outar som sagt var inga namn men en person jag jobbar med har lite problem med attityden och gillar verkligen att prata skit bakom ryggen på folk. Hånar och förlöjligar och sånt.. men så hände nåt igår, nåt oväntat. Hon glömde bort sig, klev över den privata sfären, skitsnack-bakom-ryggen-sfären och började helt plötsligt kasta skit i ansiktet på en av de personer som hon annars bara baktalat i smyg. Jag tror hon insåg för sent - "men, oj, jag säger ju det här rakt ut, istället för att hålla det tyst?" Jag vet inte om det var trötthet inblandad, förvirring eller vad men helt plötsligt fick den här stackars kvinnan, halvt av misstag veta allt skitsnack som sagts bara bakom ryggen på henne. Och när väl den hånande kvinnan börjat och fick motthugg med frågan "vad menar du egentligen?" så kunde hon lika gärna fortsätta lägga ut korten på bordet. Kan säga att den resterande natten blev väldigt jobbig... Två personer som gör allt för att i åtta timmar undvika varann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar