.. det är titeln på en patients teckning på jobbet. Titeln var verkligen tio gånger mer spännande än motivet. Ja, annars så var det loppis igår på Täby galopp och utan att skryta för mycket så får man väl kalla dagen för en succé. Att vi sålde tillsammans med några vänner, H&J, gjorde ju bara saken än trevligare. Serietidningarna gick väldigt bra och jag visste väl att det fanns en revival för 70- och 80-talstidningar av Knasen och Lilla Fridolf. Det är nostalgi, även om jag inte vill gå så långt som att säga att de format mig som person genom åren. Vi blev hur som helst av med enorma mängder skit och det är nästan komiskt att man får betalt för en del saker.Efter att ha stått nu en gång varje år på loppis så kan man helt klart skönja mönster i köpbeteende bland olika nationaliteter. Det är inga generella kategoriseringar av hela folkgrupper, utan bara av folk vi sett och förhandlat med. Asiater brukar mestadels rätt snåla och vill helst inte köpa dyra saker. Billiga saker för så lite pengar som möjligt. Men de säger ingenting, de har bara låga förväntingar på ting. Folk från mellanöstern har i blodet att pruta och gärna ge fräcka skambud. Vill man ha 5000 för sin Steinway med elfenbenstangenter så bjuder de 30 spänn. Även om nåt så kostar 10 kronor, så är det som ett spel att ändå försöka pruta till 5.
Den svenske köparen på loppis är verkligen som fördomen om svenskar. De är ärliga och lite konflikträdda. Säger man ett pris så accepterar det det. Ingen förhandling. Man ska göra rätt för sig. Har man sagt 40 får man 40. Låter inte prissättningen bra så rynkar de på näsan och går därifrån. Ensamma yngre svenska män gillar 1.)Musik, 2.)dvd-filmer 3.)Serietidningar. Äldre män från mellanöstern gillar 1.) Elektronik (kameror/mobiltelefoner). Yngre kvinnor gillar 1.) Böcker 2.)små inredningsprylar. Sen är det ju sån humor på nåt sätt att min mors polska kläder (som hon skänkt till oss) köps upp av andra polska kvinnor i ungefär samma ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar