Gosling!

Jag har sagt det förut och redan förundrat min omgivning med ståndpunkten. Det här så nära en man crush jag kommer. Efter Blue valentine är jag än mer övertygad. Ryan Gosling är i sin skådisgeneration den allra största talangen. Han må inte vara kändast av alla än men han är i särklass den bäste. Fingertoppskänslan i valet av roller och hur han sen tar sig an dem. Jag må vara en gnällspik rätt ofta på bloggen men just Blue valentine har jag sett fram emot så länge, då två av mina favoritskådisar möts i samma film och det bara kan inte bli dåligt. Det är förstås inte dåligt heller. Det är magiskt, det är genialt, det är en provkarta och en instuderingsfilm för blivande skådisar om hur agerande framför kameran bör gå till.

Tänkt på en annan sak. Jag vet inte riktigt vad det säger om mänskligheten på nåt sätt. Inte för att jag egentligen bryr mig men jag såg någonstans att den pappa som är med i Ensam mamma söker beklagade sig över att han inte får några beundrarbrev. Trots den mediala exponering han ändå fått. Det här är ändå en kille som verkar vettig, som tagit ansvaret kring allt vad det innebär med att vara ensam förälder, som jobbar, sköter sig och drömmer om ett seriöst förhållande. En sån kille imponerar uppenbarligen inte på kvinnor - men om han istället vore medialt uppmärksammad kriminell och hade gjort nåt riktigt hemskt och helt skitit i sina barn - så hade han förmodligen fått massor med beundrarbrev från kärlekskranka kvinnor, som velat omvända honom. Behring Breivik får floder med beundrarbrev, likaså Josef Fritzl, eller vår egen Anders Eklund och det är inget unikt. Många tungt kriminella kan från fängelset välja och vraka bland alla kvinnor som vill ha dem. Vad säger det om nånting, egentligen? Hellre en farlig likgiltig man, än en vanlig ansvarstagande mes.