Tack och adjö. Punkt.

Inser att det här för ointresserad av sport ter sig fullkomligt obegripligt men igår kväll kändes det verkligen som droppen. Har följt min hockeylag i vått och torrt i så många år, så länge jag kan minnas och allt som oftast med SSK som sitt lag, så känner man sig långa stunder oälskad och obehövd. Men man håller fast ändå. Det är som familjens svarta får, han/hon missbrukaren eller nåt i den stilen. Man gillar inte vad personen håller på med, men det är ju trots allt familj och man vänder inte familjen ryggen, hur svårt de än må ha det. Man stöttar. Men nu känns det som att det blivit ett återfall för mycket. Åtefallen i det här fallet är sveket och det förbluffande usla spel man presterar. Jag orkar verkligen inte med den här misären längre. Orkar inte plågas i min masochism, orkar inte höra på med snömos och bortförklaringar från folk som tjänar 10 gånger så mycket som jag i månadslön, men som ändå beter sig om pojklagsspelare och amatörer. Man orkar inte ge sitt yttersta mot lag som borde vara så mycket sämre. Nu räcker det. Jag ger upp på dig nu. Jag orkar verkligen inte. Det har varit en fin tid men allt har sitt slut. Får söka mig en annan hobby, nåt annat att tänka på, för såhär kan vi inte fortfarande längre. Punkt.

När jag ändå är inne på besvikelser. Strokes nya platta "Angles" är nåt liknande. Det här är alltså bandet som krnig 2001 var det hetaste, häftigaste och mest hypade som existerade. Allt de gjorde var så rätt, musiken, stilen, citaten, allt. Men som med så många andra jättehypade band så infinner sig det värsta som kan hända... förnöjsamheten. Hybris. Man tror att man är så stora och populära att man kan pausa, ta det lugnt, ta ett sabbatsår eller tre, för att komma tillbaka när man laddat batterierna. Och så följer man inte med i utvecklingen som sker medan man varit borta och rapar bara till slut fram nåt som funkade när man slog igenom. Samma tricks, fast några år senare. Ja, ungefär som om du idag skulle försöka lansera svanktatueringen som en ny het trend ingen hört talas om. Sån är Strokes nya platta. Fast som en svanktatuering gjord med tuschpenna och rostig spik. Kan för mitt liv inte förstå hur man utan skam tillåter sig själv att släppa en så tam platta. Så, Strokes, tack för den tid som varit men allt har ett slut. Såhär kan vi inte ha det längre. Punkt.

Hörde idag att bandyfinalerna från och med nästa år inte längre ska spelas på Studenternas i Uppsala, utan på Swedbank arena som just nu byggs i Solna. Great, framöver får alltså 50 000 pers den stora förmånen att INTE se bollen.