Har sagt det förut.. även om hans personlighet kanske inte är så tilltalande så är han en fantastisk skådis. Dan Ekborg. Molieres 350 år gamla komedi Tartuffe känns fortfarande vital och aktuell och bara scenografin i sig var värd entrébiljetten. Det är en bra pjäs, så länge den inte tangerar till att bli buskis. Jag antar annars att man är lite teaterskadad, när man går för mycket på olika pjäser och börjar tänka på annat än det man borde. Efter att ha suttit på första bänk under Den girige, med Johan Rabaeus i huvudrollen - så var en av de mest fräna minnena från den pjäsen Rabaeus groteska andedräkt. Jag svär, man hade kunnat använda den för att avliva boskap med. Vi på första bänk ryggade tillbaka efter varje utandning. Så i Tartuffe tänker man direkt, när Rabaeus blir intim med Mirja Turestedt: "herregud, har hon bett honom ta en halstablett innan, sb12, listerine, vad som helst - eller vågar hon inte, eftersom ju han är den store skådespelaren som man inte säger emot? My god, de hånglar, stackars människa!"Vill minnas att även en av Hollywoods största älskare, Clark Gable var känd inte bara för sin groteska andedräkt utan även för sin öppenhet med att plocka ut löständerna vid behov. Men det är ju en annan historia. Det får mig hur som helst att fundera på.. hur ofta påpekar man för folk, faktiskt bara i all välmening, att nån borde ta och borsta tänderna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar