Jobb och covers

Stora tv-förhoppningar igår. Premiär för två nya hypade program. Först var det hårt kritiserade Jobbjägaren, som man alltid blir lite skeptisk mot, när folk kritiserar och kräver att det ska läggas ner - utan att ha sett det, innan det ens börjat sändas. Just de här "lägg ner skiten"-argumentet har hörts sen Robinson hade premiär och jag vet då inget program som lagts ner innan det ens börjat sändas pga att tittare "rasat". Visst kan jag absolut köpa argument som att tv-bolagen gottar sig åt profiterar på ett samhällsproblem. Att man jagar dem som redan har det svårt. Men precis som i så många andra förkastliga program så är det ju faktiskt ett eget val om man vill delta, eller titta på det. Att tv profiterar på samhällsproblem är väl inget nytt. Varenda dejtingprogram är en profit på att Sverige är ett av världens mest singeltätaste land och ensamhet är också ett samhällsproblem. Lyxfällan profiterar på de med ekonomiska bekymmer, Big brother eller Paradise hotel på dem med dålig självkänsla och hävdelsebehov, otrohetssajten Viktoria Milan profiterar på dem med låg moral, som inte kan ta itu med sitt eget äktenskap - men i samtliga fall handlar det ju om ett eget val och därmed ett eget ansvar. Idol profiterar och skrattar åt ungdomar som både kan och inte kan sjunga. Det är lika mycket ett samhällsproblem i sig att ungdomar av idag nobbar tråkiga jobb inom yrkesprogrammen, hemtjänst eller landstinget som sådant, för idag vill alla bara ha det kul, förverkliga sig själv och bli kändisar. Inte ha nåt skittrist jobb i nån fabrik. Och vill ingen jobba inom industrin, så måste man arbetskraftsimportera - vilket kan bli svårt ju starkare SD blir, eftersom man motsätter sig invandring, osv osv.

Tack och lov så blev väl första avsnittet av Jobbjägaren inte nåt von oben-program där en coach spelar Captain obvious och kommer med en massa självklara motiveringsklyschor mot nån som redan ligger ner. Slutkänslan var snarare ett stelt, riggat och inte speciellt intressant program, med en lika osympatisk programledare som arbetslös. Förhoppningsvis jagar man också framöver just Kronblom-människorna, de lata som helt enkelt inte har nån lust att jobba och lever på nån annan, snarare än de oförmögna, långtidssjuka och utförsäkrade, som tappat all livsgnista.

Jag har länge haft ett motto om covers. Om man inte kan göra en cover bättre än originalet, varför då ens göra en cover? Då framstår man i slutändan både som fantasilös och dessutom rätt dålig, som inte ens lyckas förbättra/tangera ett redan givet succékoncept. Just nu känns det som att den amerikanska crime drama-genren passerat zenit och att serier som CSI, Navy CIS eller Criminal minds stretar på med allt tunnare historier men trots allt, bland alla serier är de fortfarande pionjärer och bäst i klassen. Därför blir man lite kluven när Criminal minds får en lillasyster, en cover: Criminal minds: Suspect behavior som bara bygger på samma sak, fast med lite lägre budget. Jag fattar verkligen ingenting!? Behövs det verkligen en till sån serie, som så uppenbart bara kopierar originalet - fast lite sämre? Med lite tråkigare skådisar. Är verkligen enda anledningen till att man ens sjösätter en sån här serie för att Forrest Whittaker lägger långfilmsjobben i träda och vill umgås mer med sina barn och därför vill vara mer stationär och jobba med tv? Låter i och för sig som klassisk produktionsbolags-strategi. Ok, vi har ett namn, en stor skådis. Vad gör vi nu då? Nu har vi fyra månader på oss att skriva ihop tolv avsnitt till en ny serie. Hitta på nåt men låt det gå undan!