Hektisk helg där ett inplanerat dop också visade sig bli ett överraskningsbröllop. Sen 40-årskalas på det, under samma kväll. Och efter att ha känt den nu 40-årige K rätt många år, så var det faktiskt intressant att faktiskt för första gången se att han HAR vänner och bekanta. Eller var de alla inhyrda arbetslösa skådisar, som rivit av ett telefonnummer på det upprop som klistrats upp längs gröna linjens alla lyktstolpar; "snälla - kom på min fest, jag betalar om ni låtsas vara mina vänner?" Det var kul hur som. Vissa intressanta åsikter som framfördes också, som ex att det är onödigt att lära barn skriva ordentligt för hand - för det är ändå på utdöende. Är det verkligen så? Alla små påminnelselappar man skriver, blanketter, underskrifter, meddelanden när man faktiskt inte befinner sig i direkt närhet av en dator och skrivare? Inte kommer väl det skrivna språket vara så marginaliserat om 10 år att det är skitsamma vilken skrivstil och stavning vi har - för allt sköts ändå elektroniskt och rättas i stavningsprogram? Är det bara gamla människor, sentimentala bakåtsträvare som kommer skriva för hand till varann?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar