Några bedrövliga dagar har passerat. Stambytena är näst intill klara och vattnet är tillbaka i kranarna. Till på eländet lyckades man hm.. trycka lite hårt på gaspedalen vid en poliskontroll och numer är man, efter 18 års prickfritt bilkörande, utan körkort. Intressant i sammanhanget är annars hur många vänner, bekanta, familjemedlemmar och arbetskamrater som tröstar genom att kontra med bekännelser och ett "det där var väl ingenting!" Folk som verkar se det som en prestige att vara värre. Nu har jag hört en story om en väninnas väninna som minsann körde 280 på en 90-väg - DÄR kan vi snacka om att åka dit för fortkörning, spik i foten, bah!, två personer som miste körkortet pga rattfylla och blev av med kortet i ETT ÅR, osv osv. Jaja, för mig är det illa som det är, ändå.Vaccinerat mig idag också. När kommer biverkningarna? När slår feberfrossan och halvsidesförlamningen till? Kände hur som helst att det var min plikt att vaccinera mig. Inte för att jag tillhör nån riskgrupp men av hänsyn till andra. Man jobbar ju trots allt med människor, varav många tillhör just dem med förhöjd risk.
Och så har då NaNoWriMo dragit igång, den internationella novelltävlingen. 50 000 ord på en månad. Hur det går? Jo, rätt bra faktiskt. Är det nåt man är bra på så är det väl just ordbajsa. Så fort jag kommit på en bra titel så ska jag publicera den potentiella framsidan och döda en myt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar