onsdag 25 november 2009

Red line Sthlm och kändisbruttor gör musik

Intressant med folk som bryter ny mark. I Södertälje gör man det med Lucia. För några år sen genom den första syrianska Lucian och i år är en av de valbara kandidaterna en tjej med en septumring genom näsan. Nötkreatursring, typ.

Annars har Oakbitch pendlat sig genom Stockholm i dagarna två och vill man ta sig en titt på hur segregationen i stor-Stockholm ser ut så är en tripp längs röda linjen att rekommendera. Åtminstone min tur idag var helt galen, hur alla fördomar om segregering slog in. Röda linjen norrut är en provkarta på hur det ser ut i stan. Klev på vid Fittja - som ende svensk och förblev ende blonde person genom Masmo, Vårby gård, Vårberg. Men här börjar det blandas upp, här är det invandrare men även det lite vänstervridna folket som kliver på. I Bredäng börjar det bli uppblandat i vagnen och efter nästa station; Mälarhöjden har vi kört in på svenskt territorium. Nu fylls vagnen på med nästan bara svenskar genom Axelsberg, Örnsberg, Aspudden, Liljeholmen - tills nästa segregerade klick gör entré. Vi rullar in på söder och direkt, redan vid Hornstull, dyker de upp. Hipsters. De som inte bara är svenskar - utan coola också. Mediafolk/hobbymusiker/konstnärer/designers. Människor med konstiga glasögon och kläder, stickade mössor och ja.. Alla pluggar nåt konstnärligt, lirar i band (eller vill kunna göra det), eller jobbar på ett eller annat sätt inom media. Tjejerna har gubbglasögon och Lykke Li-frisyrer och gör allt för att se lite knasiga ut - fast på rätt sätt. Vid t-centralen sköljs allt ut och in träder ett nytt klientel. Småbrats och storbrats, quiltade jackor, kostymer, vattenkammat, solbränt.. Dessa i sin tur är uppblandade med studenterna som ska till universitetet eller Bergshamra, alternativt datanördskillar i för korta Dockers som ska till KTH.

Musikaliskt tänker jag återigen skriva om ett fenomen som egentligen bara irriterar. Unga redan kända kvinnor som försöker sig på en musikkarriär, vid sidan om sina andra karriärer. Varför får man göra vad som helst bara för att man är känd? Vem är det som vill dem en karriär? Först är det söta Leighton Meesters från Gossip girl, som kommit in i det klassiska stadiet att vilja rasera sin gulliga karriär och bli lite farlig. Tröttsam klyscha, vansinnigt osexigt och kass låt. Sen har vi engelska skvallerpressens favorit nummer 1 just nu, Cheryl Cole, som väl egentligen mest är känd för att vara en i mängden av fotbollsfruar (till Chelseas vänsterback Andy Cole). Hon har även varit medlem i Girls aloud och blivit vald till "Världens sexigaste kvinna 2009" av herrtidningen FHM. Jamen dåså.. Slutligen har vi bandet som man försökt profilera som nästa stora tjejband, med medlemmar från just Girls aloud, S club 8 och nån medlem som tidigare varit alpin landslagsåkare; The Saturdays. Även här är största bedriften, utöver måttliga karriärer, att en av sångerskorna; Frankie Sandford hamnat på plats 17 över "Världens sexigaste kvinnor 2009" enligt FHM. Om man bortser den plastiga videon så kan jag dock erkänna att detta band inte är helt värdelösa. Liiiite talang finns det.

Inga kommentarer: