söndag 22 november 2009

Stalin, svarta kobror och Mika

Ibland kan ett förnamn göra så mycket för en firmas rykte. Hade du som gammal och skröplig Täbybo (som ju gemen har en relativt hög snittinkomst) velat få besök av Stalins hemtjänst? God morgon, kapitalistsvin - jaha, du vill ha rostbiffssmörgåsar med skivade ägg till frukost? Gröt ska du ha! Överkokt, osaltad och trist - varsågod. Tack och lov heter firman ANNE Stalins hemtjänst.

Undrar också om det var en av polisen beställd artikel i gårdagens tidningar kring det nya kriminella gänget Black cobra. För det var en diss utan dess like. Man tog udden av och knipsade huggtänder och tömde giftet på den svarta kobran. Om man får tro polisen. Ok, de är kriminella och väldigt våldsbenägna men vi brukar skämtsamt kalla dem för ett kriminellt b-lag, de är oorganiserad brottslighet och det är ju inte så lätt att få nån struktur i en "organisation" som består av missbrukare, dopade dörrvakter och psykiskt sjuka. Polisens talesman beskriver arbetet med att neutralisera Black cobra som rätt effektivt, eftersom "det är ju inte direkt de vassaste knivarna i kökslådan vi har att göra med!"

Musikaliskt har jag alltid tipsat om BRA musik. Inatt tänkte jag komma med ett varnande finger. Faktum är debutskivan var helt ok och Mika kändes åtminstone som nåt nytt och fräscht och som en talangfull arvtagare till Elton John. Uppföljaren "The boy who knew too much" fick ingen bra försmak med den rätt usla förstasingeln We are golden och den kanske ännu uslare videon till. För övrigt regisserad av Sveriges mest överskattade superkändis; Jonas Åkerlund. Nä, förresten.. Sveriges mest överskattade superkändis är och förblir Ulf Ekberg, men ok.. Åkerlund är god tvåa. Hur som.. We are golden var ett magplask - och nu följs den upp av nästa singel; Rain. Diplomatiskt kan man säga att Rain inte är nån bra låt heller men jag har dessutom lyckats höra den i en akustisk dessutom. Årets mest gräsliga och påfrestande röst. Var gick det så fel??

Inga kommentarer: