Salta biten

Mycket händer just nu. Hälften får man inte prata om men av det man får prata om så fick jag i sista stund in min novell till novelltävlingen. Tack till Pixie som påminde mig dagen innan deadline att vi kanske skulle lägga på ett kol. Uppsatsskrivandet går fram och nästa månad ska jag första gången ever sätta mig på en hästrygg och rida i en timme. Oh my, vad spekulationerna har gått här hemma. Allt från hur kul det ska bli till att man inte kommer kunna åka till New York, eftersom man ramlat av hästen, brutit nacken och kommer att sitta i en permobil och kommunicera genom ett sugrör. Och skriva kommer man bara kunna göra som han i Fjärilen i kupan. Med blinkningar. Pessimist, moi?

Springsteen åker nu vidare efter två fullsatta konserter på Friends arena och ingen media har förlöjligat hans fans, såsom man gjorde med Justin Bieber. Det ska väl erkännas att jag aldrig förstått "Bossens" storhet. Bortsett från falsettskriken så borde väl medelålders män som köar i drivor utanför Grand hotel vara minst lika patetiska som småtjejerna. Eller senast Rolling stones var på besök i Sverige och nån karl i en intervju utanför Ullevi, på frågan hur man lyckas ha en relation när man reser över hela Europa, tältar utanför alla arenor och ser alla konserter, på fullt allvar sa: "det finns miljarders kärringar - men bara ett Stones!". Det finns inget band, ingen artist, inget lag, film eller människa som jag skulle köa i sovsäck för att få se. Ok då.. möjligtvis ett scenario: om Södertälje SK skulle spela SM-final igen, någon dag i framtiden. Då kanske.

Ännu en natt på the looney bin. Nu har vi ingen Jesus, Hitler eller djävulen själv inne - däremot en udda karaktär. En patient som imiterar klassiska Dracula från 30-talet. Hans enda skrämsel-move, var att han lyfte ena armen i luften, som en svan. Kan ana att folk sket i brallan av skräck då... men nu..? Sen har jag också insett vilken diagnos (och kombination) som är den roligaste på avdelningen. Ointelligenta psykopater. Psykopatens styrka ligger ju allt som oftast i det manipulativa. Att vara intelligent, beräknande och iskall. Men om man är så blåst och oraffinerad från början att ingen köper lögnen - då är det inte lätt. Man kan lätt framstå som en pajas.

Planeringsdag på jobbet och man skulle ju tycka att seriositeten skulle stå högt i kurs men ändå går man hem med intrycken av att ha legat och krälat på golvet (i en fånig avslappningsövning), att man lärt sig vart "salta biten" ligger (mellan pung och anus), att det finns ett studentikost band som heter "glansbandet" (som är strängen mellan mannens urinrör och förhud) och så förstås allt om den latinska diagnosen för "nervus mongolis". Den är något mer invecklad än den vanliga "retardus".