Måndag. Kanske är det som Ricky Gerwais säger. Det är inget fel på måndagar - förmodligen är det ditt liv som suger. Helgen var bra. Brunch på Linje 10 och Hornstullsironin är slående. Alla ser likadana ut. Som svärmor uttrycker det: det är väldigt mycket skägg här. Och inte är man bättre själv, som sitter och förläget pillar på sitt nyanlagda skägg. Jag vet inte om man ska ta det som en komplimang när man blir liknad vid antingen "Stig Strand" eller en biolog. Det var åtminstone inte en rasbiolog. Annars så sitter man och filar på opponent-mötet man ska ha i veckan. Personen vars uppsats jag ska opponera på är helt ok, om det inte vore för alla stavfel och borttappade bokstäver. Så irriterande för läsningen. Själv är jag helt förvissad om min egen uppsats förträfflighet och förväntar mig inget annat än att min opponent lägger ifrån sig uppsatsen, ställer sig upp och applåderar mig. Men så lär det väl inte bli. Tesen är otydlig, analysteorierna för blygsamma och uttalandena är alldeles för tvärsäkra, utan källstöd. Så frågan är då om man ska vara professionell eller bara hugga tillbaka tonårsaktigt med ett "men durå, är du så jävla bra själv?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar