Will you still love me...?

Nu är visumansökningen till USA klar. Intressant frågeformulär att besvara också. Som om jag har gonorré, lepra, sysslat med samhällsomstörtande verksamhet eller varit aktiv nazist under åren 1939-45. Svarar verkligen folk ärligt på sånt? Antar att de leprasjuka nazisterna är grymt besvikna nu, över att Miami-semestern inte blir av. Det här får mig nästan att tänka på ett uttalande en amerikan vi träffade i München sa, under en ölpaus. Det är olyckligt på nåt sätt att de som reser till New York och borde välkomnas in i vårt fantastiska land istället möts att de mest griniga, nitiska, underbetalda och oservice-mindade människor som man lyckats uppbringa till ett jobb. Det första man möter när man landar är en bitter tjockis med jävligt dåligt humör som projicerar sitt misslyckade liv på dig. Nåväl, kanske är de schysstare mot mig - jag som ändå kommer i blåspermobil efter min ridtur i juni. "Sir, I don't know what that blinking is supposed to mean - and I don't care. Spread your legs - now!"

Länge sen jag tipsade om musik annars. Band och artister åtminstone jag lyssnar på just nu:

Oscar - Never told you

Debutsingel från lovande London-yngling.

MGMT - Alien days

Nytt från Brooklyn's finest.

Fossil collective - Wolves

Fantastiskt band från Leeds med bedövande vacker stämsång. Äntligen är debutplattan klar!

The coup - The magic clap
Hiphop-trio från Oakland som existerat i över 20 år. Kända för sina uttalat kommunistiska texter!

Vampire weekend - Ha hey
Är inget stort fan av Vampire weekend men den här låten mildrar mitt ointresse.

Lana del Rey - Young & beautiful
Mest spelat i min stereo just nu. Och ska man köpa ett enda soundtrack i år så är The Great Gatsby plattan att satsa på.