torsdag 25 oktober 2012

Receptionsestetiskt snömos

Höst. Fast sen man skaffade hund så har man en helt annan syn på brandgula lövhögar och det första man tänker är inte längre "åh, den högen måste jag dyka ner och vältra mig i!"

Två hjältar och ikoner har på sistone fått hela sitt goda rykte spolierat och en helt annan bild har tornat upp. Cyklisten Lance Armstrong, som blev en självskriven amerikansk hjältehistoria, besegrade cancern och kom tillbaka och vann SJU raka Tour de France - har nu visar sig vara den största fuskaren av dem alla. Han inte bara dopade sig - han var den som försåg alla andra med dopingmedel också. Hela hjälteglorian avryckt som en bordsduk och nu är karln ingenting värd.
   Den andra ikonen var nyligen avlidne Jimmy Savile, som var en tv-ikon, lekfarbror och ytterligare glorifierad genom sitt stora välgörenhetsarbete för handikappade barn. Nu rullas hela historien upp om en av de värsta pedofiler landet skådat och en sadistisk och cynisk man som utnyttjade sitt kändisskap och välgörenhetsrykte - till att just komma nära barn och förgripa sig på dem. Och ingen sa någonting under 30 år, eftersom den gode Savile ju gjorde så mycket gott för barnen genom alla fina insamlingar. Saviles citat på sin egen gravsten "det var roligt så länge det varade" ger så dålig smak och hemska återkopplingar att man tagit bort det. Hjälteglorian avryckt som en bordsduk.

Man undrar ju lite.. var går gränsen för skandal? Vad är acceptabelt? Ingen i Hollywood är mer skandalös än Charlie Sheen men han tycks ju ha gjort det till sin grej - och ingenting biter på den där talanglösa kackerlackan. Varför får han nya chanser hela tiden? Notoriskt otrogne Tiger Woods spelar vidare och har större sponsorkontrakt än någon annan golfspelare. Finns det någon gräns eller är pedofili det enda vi inte kan acceptera? Doping är ju ingen stor grej egentligen. Hela sportvärlden är fylld av dopingavstängda atleter som kommer tillbaka och fortsätter tävla (och sen dessutom vinner). Kvinnomisshandlare är ju inget som tycks störa så mycket att man släcker ner en karriär. Är pedofili den sista bastionen - som vi inte kan acceptera?

Apropå det och helt annan fundering. Kan störa mig på folk som skriver att ALL kärlek är vacker. Nej, all kärlek är inte vacker. Pedofili är inte vackert, inte heller incest eller tidelag. Däremot är all ömsesidig kärlek vacker. All-kärlek-är vacker-resonemanget är lika missvisande som Vi-som-gillar-olika-tanken - som ju inte alls bygger på att man gillar folk med olika åsikter - utan bara folk som har samma åsikt som en själv. Samma tankefel får man också när man konstaterar att 25% av svenska ungdomar föredrar diktatur framför demokrati. Då förutsätter ju de här 25% att man får en diktator som faktiskt gör som man själv vill och det kan man ju aldrig veta? Vill de här 25% fortfarande ha diktatur om det skulle kunna innebära att de torteras och kastas i fängelse för sin politiska åsikts skull? Här vi jag ge cred till C, eftersom det här är hennes fundering från början. Hon gillar inte när jag snor hennes idéer och gör dem till mina egna, nämligen. :)

Måste klämma in den goda nyheten för oss bygg- och arkitekturnördar: stjärnarkitekten Zaha Hadid får sitt första byggprojekt i Sverige. Att det sen är Upplands Väsbys stationsområde är väl lite bortkastat på fokus och strålkastarljus men ändå.

Inga kommentarer: