Guerilla girls

Missmodig föreläsning igår om feministiska och postkoloniala konstteorier. Inte direkt så att man går i spagat av upphetsning från början och inte blev det bättre av en föreläsare som inte alls verkade brinna för ämnet och helt plötsligt framstod som totalt opedagogisk. Men några tankar och funderingar fick man med sig. Bristen på kvinnliga konstnärer genom århundradena (trots att de ju fanns) och den sociala konstruktionen som kvarstår än idag. Exemplet med amerikanska (eller för den delen, andra länders) presidenter, eller nobelpristagare inom olika vetenskapliga områden.  Alla de här stora männen (för det är ju nästan uteslutande män som vinner priser eller blir presidenter) träffade allt som oftast sina fruar på universiteten. Ofta var de fullt jämbördiga, i både kompetens, intelligens och framtidsutsikter men så händer nåt. Mannen gör karriär och kvinnorna fogar in sig, till att stå bakom – trots att de är minst lika bra. De blir de tysta fruarna som stöttar männen. Ett annat exempel är Marie-Suzanne Giroust. Nä, du visste inte heller vem hon var…? Idag är hon mest igenkänd för att vara kvinnan på Alexander Roslins berömda ”Damen med slöjan”. Men vem var hon? Hon var en fantastisk fransk pastellmålare kring mitten av 1700-talet, som hade kunnat bli en av de stora målarna. Men så gifte hon sig med geniet Alexander Roslin, en av Sveriges största målare genom tiderna och blev bara hans (talangfulla) fru. En som stod i bakgrunden och stöttade sin mans karriär.

Det här fick mig att fundera lite.. Utifrån ett feministiskt perspektiv och att det är män som styr. Det måste finnas en dold agenda där ute på produktionsbolagen, nån sammansättning av manliga producenter som känner sig så hotade av starka kvinnor att man nu öser på med olika program som visar kvinnor ur nedsättande perspektiv. Ös på med olika program som visar på hur korkade och ytliga unga tjejer är. Man börjar nästan undra – vad är agendan här? Vad är syftet med att i program efter program visa på att tjejer är dumma i huvudet? Eller ytliga intriganta bitchar.  Top model Sverige luftar både och – ointelligenta tjejer med extremt dålig attityd. Big brother älskar att vältra sig i dumhet och lättfotade tjejer, Christine Meltzer förstärker bimborollen med sin roll Kazoo i Partaj. Men vi behöver mer program med korkade ytliga brudar, kom igen – ös på. Ok, då kastar vi in Lyckan i LA, om fyra dryga korkade ytliga tjejer som försöker göra karriär i La-la land. Och har vi storstad så kan vi få in lite djungel också. Djungelns drottning! Korkade ytliga brudar skickas ut i djungeln, så vi kan skratta åt hur dumma och oförberedda de är. Och det ju inget nytt fenomen, vi har ju redan lärt oss att dumförklara och hata Paris Hilton, Jessica Simpson, Anna Anka och alla andra ytliga hemmafruar från olika städer. Se hur de hanterar pengar – de giriga dumma våpen! Man vill verkligen nöta in den här mediala bilden och synen på unga kvinnor - trots att tjejer i allmänhet avslutar gymnasiet i högre grad, med högre betyg, att fler kvinnor än män studerar på universitet och högskolor OCH avslutar sina studier - ändå är det kvinnorna som är de dumma. Är verkligen män så livrädda för kvinnor att de måste svärta ner dem, för att hålla dem på plats, under sig?