Föräldrarna är bortresta, så under fyra dagar bor
vi i deras hus. En gammal stenvilla från 1910, som åtminstone C är helt
övertygad om att det är nån mer än vi som bor där. Saker trillar ner från
väggarna, saker som flyttat på sig till oförklarliga ställen under natten. Det måste ju vara
spöken? Själv sov jag alldeles utmärkt, även om jag vaknade förbannad över att
min morfar av nån anledning ville att jag skulle byta efternamn till Ålhjärta
och när vi grälat om det och jag gick därifrån höll jag på att bli överkörd av
skådespelerskan Maria Lundkvist på ett övergångsställe. Hon hade dessutom
fräckheten att peka finger åt mig – som om det vore mitt fel att jag gick där
på övergångsstället.
Tänkte på en sak igår när jag klev in på
Sturehovs lilla kafé/restaurang och rummet luktade precis såsom det brukade
göra hemma hos farmor och farfar på den tiden de levde. Och genast mjuknar man
och blir mer positivt inställd. Och det får en att tänka på det här med
matrecenserande.. är inte det bara fånigt och subjektivt larv? I slutändan
bygger ju alla dessa smakexperters och gourmanders förfinade gommar och
preferenser inte speciellt mycket akademiskt matlagande via de fina skolorna
och restaurangerna – utan alla tycks ju helst av allt bara vilja bli svepta
tillbaka till sin barndom, för att återuppleva mat som deras mödrar, mor- och
farmödrar lagade, när de var små. Och de här kvinnorna var ju inga skolade
restaurangkockar? Fråga vilken mästerkock som helst om deras bästa matminne så
är det inte på nån flashig krog i Hong kong, New York eller Paris den maten
lagades, utan hemma i mormor/farmors puttrande kök. Enkelt och genuint. Och just
därför, med tanke på att det är tjocka italienska matronor, med skitiga
förkläden, någonstans ute på landet som lagar den bästa pastan (med enkla medel)
– är det inte bara ett jävla larv att försöka göra italiensk mat till nåt slags
fine dining på vita dukar och ta 250 spänn för en penne all ’arrabiata? Bara
för att nån yngling med stort rockstjärne-ego kokat ihop det i ett luxuöst kök?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar