Haussman och grabbarna

Dålig tajming. När jag äntligen fick nästan fyra dagar för mig själv - både gräsänkling och hundfri i fyra dagar så var ju det tyvärr sammanfallande med att det var helgen innan lön och helgen innan 1800-talstentan på måndagen. Så det hände inte så mycket. Insåg snarare hur lätt det var att återfalla i gamla tråkiga ungkarlsmönster. Typ, jag gör väl som jag vill. Vill jag äta småkakor till frukost (liggandes i sängen) så gör jag det. Diskmaskinen stod sysslolös i fyra dagar medan skålarna av intorkad filmjölk blev all fler. Mackor till middag. Oerhört brunprickiga bananer på köksbordet, som aldrig blev ätna. Kan gå på toa och lämna dörren öppen och jag behöver inte fälla ner locket efteråt. Dricka mjölk direkt ur paketet. Kände på lördagens eftermiddag, när jag hämtade upp C och hundarna på centralen, fyra dagar senare, att det var jävligt skönt att den friheten tog slut.

Tenta igår och för första gången kände jag mig osäker på hur det gått. Min taktiska planering gick helt fel den här gången och just de böcker jag ignorerat att köpa - just de böckerna hade man format sina frågor efter. Går det här vägen har jag tagit ordet svammel till en ny dimension. Bara en bråkdel av klassen vågade dyka upp (25% kanske?) men mest fascinernade är en tjej som bara går på tentorna och så fort en halvtimme gått (vilket är minimitiden man måste sitta) - så lämnar hon in sina papper. Varför ens anmäla sig om man sen gång på gång misslyckas så kapitalt? Tredje tentan i rad hon gör likadant. Helt uppgiven och nollställd.