90-talet knackar på och vill komma in igen. Refused annonserade sin comeback för nån månad sen, vilket är kul. Nu har dessutom minst tre gamla band, vars skivor legat i hyllan och samlat damm sen 96, plötsligt gjort comeback. Med skiftande resultat, kanske man ska säga. När kommer Juliana Hatfield? Speaker? Dinosaur Jr? Tre band jag verkligen gillade, när de var stora och egentligen är jag inte ens säker om de ens lagt ner under tiden men alla tre har poppat upp på sistone. Är det nån annan än jag som minns Imperial teen? Faith no mores keyboardist kom ut som homosexuell (vilket verkligen inte är speciellt vanligt inom metal-scenen) och med FNM's dalande karriär så bildade han det betydligt mer poppiga kitschiga Imperial teen. Hur som helst - de är tillbaka! Och det är inte helt dåligt heller. Bra pop-rock som Runaway funkar alltid.
Något förvånande återupplivar också Christian Kjellvander också gamla Lundarockarna Loosegoats. Jag vet inte varför... Nya singeln Montananas känns som nåt Kjellvanderskt restmaterial från solokarriären och inte som nån fågel Fenix-hit.
Slutligen måste jag också nämna Nada surf, som väl hade en halvstor indiehit på MTV (på den tiden kanalen fortfarande handlade om musik och att vara lite fristående från skivbolagens maktstyrning). Nån som minns Popular? Bra låt, bra video vill jag minnas. Nu är de tillbaka, säkerligen lär de inte få nån ny hit med Waiting for something men det är fortfarande rätt ok.
Och apropå 90-tal som aldrig vill dö, så har väl ingen missat att Kents Jocke Berg släppt nytt ihop med Adrian Lux. Det är nåt som känns lite desperat över det hela. Lite som Madonna, som måste omge sig med hippa producenter och artister för att ge sig själv en skjuts framåt och framstå som att hon fortfarande hänger med i jakten på yngre målgrupper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar