Missmodig
föreläsning igår om feministiska och postkoloniala konstteorier. Inte direkt så
att man går i spagat av upphetsning från början och inte blev det bättre av en
föreläsare som inte alls verkade brinna för ämnet och helt plötsligt framstod
som totalt opedagogisk. Men några tankar och funderingar fick man med sig.
Bristen på kvinnliga konstnärer genom århundradena (trots att de ju fanns) och
den sociala konstruktionen som kvarstår än idag. Exemplet med amerikanska
(eller för den delen, andra länders) presidenter, eller nobelpristagare inom
olika vetenskapliga områden. Alla de här
stora männen (för det är ju nästan uteslutande män som vinner priser eller blir
presidenter) träffade allt som oftast sina fruar på universiteten. Ofta var de
fullt jämbördiga, i både kompetens, intelligens och framtidsutsikter men så händer
nåt. Mannen gör karriär och kvinnorna fogar in sig, till att stå bakom – trots
att de är minst lika bra. De blir de tysta fruarna som stöttar männen. Ett
annat exempel är Marie-Suzanne Giroust. Nä, du visste inte heller vem hon var…?
Idag är hon mest igenkänd för att vara kvinnan på Alexander Roslins berömda
”Damen med slöjan”. Men vem var hon? Hon var en fantastisk fransk pastellmålare
kring mitten av 1700-talet, som hade kunnat bli en av de stora målarna. Men så
gifte hon sig med geniet Alexander Roslin, en av Sveriges största målare genom
tiderna och blev bara hans (talangfulla) fru. En som stod i bakgrunden och
stöttade sin mans karriär.
Det här fick mig att
fundera lite.. Utifrån ett feministiskt perspektiv och att det är män som styr.
Det måste finnas en dold agenda där ute på produktionsbolagen, nån
sammansättning av manliga producenter som känner sig så hotade av starka
kvinnor att man nu öser på med olika program som visar kvinnor ur nedsättande
perspektiv. Ös på med olika program som visar på hur korkade och ytliga unga
tjejer är. Man börjar nästan undra – vad är agendan här? Vad är syftet med att
i program efter program visa på att tjejer är dumma i huvudet? Eller ytliga
intriganta bitchar. Top model Sverige
luftar både och – ointelligenta tjejer med extremt dålig attityd. Big brother
älskar att vältra sig i dumhet och lättfotade tjejer, Christine Meltzer förstärker
bimborollen med sin roll Kazoo i Partaj. Men vi behöver mer program med korkade
ytliga brudar, kom igen – ös på. Ok, då kastar vi in Lyckan i LA, om fyra dryga
korkade ytliga tjejer som försöker göra karriär i La-la land. Och har vi storstad
så kan vi få in lite djungel också. Djungelns drottning! Korkade ytliga brudar
skickas ut i djungeln, så vi kan skratta åt hur dumma och oförberedda de är. Och
det ju inget nytt fenomen, vi har ju redan lärt oss att dumförklara och hata
Paris Hilton, Jessica Simpson, Anna Anka och alla andra ytliga hemmafruar från
olika städer. Se hur de hanterar pengar – de giriga dumma våpen! Man vill
verkligen nöta in den här mediala bilden och synen på unga kvinnor - trots att
tjejer i allmänhet avslutar gymnasiet i högre grad, med högre betyg, att fler
kvinnor än män studerar på universitet och högskolor OCH avslutar sina studier
- ändå är det kvinnorna som är de dumma. Är verkligen män så livrädda för kvinnor att de måste svärta ner dem,
för att hålla dem på plats, under sig?
3 kommentarer:
Härligt Tommy! Jag får nästan en tår i ögat av dina tirader... Måste erkänna att jag kikar på Top Model, men även jag har slagits av hur tjejerna framställs (är?)...
Tack för att du uppskattade tiraderna... :)
hear hear!
Skicka en kommentar