De här sista dagarna har varit så grå och mörka att jag förstår pensionärer som flyr höstrusket och bosätter sig i Spanien under vinterhalvåret. Kan inte minnas att jag tyckt att det varit såhär hemskt tidigare - och så tidigt på vintern dessutom. Det kommer att bli en låååång vinter och jobbet visar oss sin tacksamhet för ett väl utfört år genom att dra in julbordet i år. Den enda förmån man hade att krydda sin fina landstingslön med. Och sen undrar man varför vården ständigt går på knäna, när det å ena sidan alltid pratas fint om den, men sen alltid lågprioriteras i slutändan. Ungefär samma syn har man på den privata vården. Offerter och vårdupphandlingar ges till det företag som oftast kostar minst för att göra uppdraget. Att sen det där konstnadseffektiva MÅSTE gå ut över patienterna, det är liksom ett stort "hoppsan, det hade jag ingen aning om" bland politiker och tjänstemän, för varje ny vårdskandal som poppar upp. Samma sak med skolor. Vi hade ingen aning om att pensionärerna redan har slut på blöjor den 15:e i månaden eller att eleverna aldrig får äta sig mätta - pga den upphandling vi gjort där det vinnande företaget la sig sensationellt mycket lägre i pris än sina konkurrenter och att det rimligtvis borde ligga en hund begraven i en sån deal. Som typ kvalitetstanken.
Det var min lilla kontring till när C igår kväll påstod att jag sitter och är småborgerligt överlägsen när jag hånskrattar åt människorna i nya säsongen av Böda camping. Men jag förstår verkligen inte tjusningen med det där levernet. Vi gör samma sak varje år, vi badar på för trånga stränder och vi åker iväg till en ny plats men vill ha det precis som hemma. Jag vet att det låter skitsnobbigt att döma ut raggarna som "hopplöst primitiva" och paren på 5th avenue (som bott där i 20 år i sträck och milimeterklipper häcken med frisörsax) är segregerade trivselfascister. Men jag har inget problem med att andra gör det - bara jag slipper göra samma sak. Jag lovade mig själv redan under en kanotweekend i sjuan med klassen att "aldrig, aldrig, aldrig någonsin tälta igen". Ser heller ingen poäng med att återvända till samma semesterort år efter år.
Det var min lilla kontring till när C igår kväll påstod att jag sitter och är småborgerligt överlägsen när jag hånskrattar åt människorna i nya säsongen av Böda camping. Men jag förstår verkligen inte tjusningen med det där levernet. Vi gör samma sak varje år, vi badar på för trånga stränder och vi åker iväg till en ny plats men vill ha det precis som hemma. Jag vet att det låter skitsnobbigt att döma ut raggarna som "hopplöst primitiva" och paren på 5th avenue (som bott där i 20 år i sträck och milimeterklipper häcken med frisörsax) är segregerade trivselfascister. Men jag har inget problem med att andra gör det - bara jag slipper göra samma sak. Jag lovade mig själv redan under en kanotweekend i sjuan med klassen att "aldrig, aldrig, aldrig någonsin tälta igen". Ser heller ingen poäng med att återvända till samma semesterort år efter år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar