Borromini och produktionsbolags-humor

Insåg efter en samtal med en klasskamrat att jag inte är ensam. Fan, man kan inte ens få vara lite höstdeprimerad ensam. Den kvinnliga klasskamraten beskrev exakt samma symtom som jag själv känner av. Kombinationen av det konstant gråa vädret, det ständiga mörkret (vilket blir extra påtagligt om man jobbar natt och sover bort de få timmar om dygnet då det är ljust) och att luften gått ur en som en pyspunka. Den här första entusiasmen över att plugga igen, den har gått över. Smekmånaden är över, första tentan tog hårt på krafterna och nu känns det som att fortsättningen bara blivit värre. När börjar det roliga egentligen, det man såg fram emot när man sökte in? Moment två känns bara tyngre (mentalt), svårare och dessutom mer diffust. Man kanske har en släng Asperger ändå, eftersom man inte gillar det här abstrakta lärandet. Jag vill ha konkret kunskap, vem som målade tavlan, när, vad det föreställer, hur man kan tolka det och vilken genre det tillhör. Inte en massa abstrakt läsande i fem olika böcker om olika strömningar, tolkningsanalyser och 1500-talskonst filtrerat via dagens genusperspektiv. Kanske är det det som gjort att kursen börjar skörda allt fler offer - allt fler som hoppat av, samtidigt som allt fler som förmodligen inte klarade tentan förra terminen, nu försöker gå om momentet igen. Med en nypa depression och en släng Asperger bådar inte det här gott för framtiden.

Sen blir man ju inte direkt uppmuntrad av sina mindre politiskt korrekta vänner som, när man berättar om sina studier bara svarar "shit, vad tråkigt - och det här går du på helt frivilligt??". Men det kanske är dags att omrevidera sin romantiserade semestertanke kring en tre månaders vintervistelse i Murmansk. Mörker, elände och mysticism i ett, som Torsk på Tallin, eller Lilja 4-ever-miserabel öststatsarkitektur möter The Shining, eller nåt. Känns inte som att det är det jag behöver just nu.

Tänkte skriva nåt om tv men inser att jag inte kollar så mycket på sånt. Det är mest Sportspegeln, följt av ABC. Nya CSI med Ted Danson är rätt ok men annars blir man bara förbannad på vilken skit kanalerna producerar. Av alla idiotiska idéer så måste väl Svärföräldrarna från helvetet ta priset. Just humor när det är som sämst och det tycks vara så typiskt svensk produktionsbolags-mässigt på nåt sätt.. om vad humor handlar om. Som att humor bara handlar om de absoluta ytterligheterna - skit i nyanserna och det smarta. Vi har så lite att komma med att vi måste gå på det vulgära, äckliga ytterligheterna på en gång. Femmans växel från start, extremsex, extrema galningar.. varför vänta på att bygga upp nåt när man kan plocka fram läderhuvan på en gång... suck.