Lång paus nu men det blir ju lätt så, när solen skiner och Stockholm är på sitt allra bästa humör. Dessutom försöker man pressa ut det sista av de ynka semesterdagar som återstår. Har sett massvis med film och en del riktigt bra grejer och några riktigt usla. Jag blir alltid lika förbannad när man blir rakt av lurad av recensenter och kritiker, som hyllar en film till skyarna och sen går man och ser skiten och konstaterar att den var urusel. The Trip var precis så. Lurad av översvallande betyg och fortfarande Tristram Shandy i åtanke så gick man och såg denna smörja och började allt mer oroligt vänta på "när ska det roliga komma?" Det kom aldrig. Jag kanske inte är målgruppen eller helt blind för Rob Brydons "humor" men det här nåt helt nytt för mig. Skissartad, framhafsad, ofärdig och dåligt improviserad gubbfilm. Självupptagna gubbar som tror att de är roliga men som inte är det. Och värst av allt - om någonting inte är roligt första gången - så lär det garanterat inte bli roligare om man upprepar samma sak fem gånger till. Steve Coogan sjönk som en sten i mina ögon med den här filmen, eftersom han lyckats med det värsta som finns. En komedi som inte är rolig. En komedi som underskattar sin tittare och tror att det räcker med att sitta och tjafsa lite i 90 minuter och att det ska räcka - bara för att man är känd.
Överraskande bra var annars Bridesmaids och även om det inte är nån renodlad chick-flick så verkade åtminstone många tro det. I den fulla Skandiasalongen var väl... fyra män..? Den var kul och välskriven och Kristen Wiig borde satsa på en manuskarriär. Melissa McCarthy är å andra sidan en stjärna, hon själv är värd hela entrépengen.
Och så var det ju Pride förra veckan med allt det innebar. Paraden var kul, partyt var bättre än i fjol, anarkisterna var nedtonade men jag måste ju erkänna att viss kritik som framfördes kändes enbart taskig. Några ekipage efter att de stolta gaypoliserna passerat förbi kom ett annat tåg och hånade dem, för att de och polisen i största allmänhet har utvisningar av dödshotade hbt-personer på sitt samvete. Jag trodde faktiskt att debatten kunde föras på ett lite högre plan och inte med såna låga populistiska slag. Det är fortfarande våra politiker som är lagstiftare i det här landet. Det är inte polisen som är beslutsfattande organ och på eget bevåg bara bestämmer sig för att utvisa folk till höger och vänster.
Lika irriterande är den man ur försvarsmakten som marscherade men som följdes av två kvinnor som förlöjligade honom med elaka pratbubblor. "Mitt jobb dödar" och "Här går jag och försvarar mina mänskliga rättigheter medan mitt jobb går ut på att kränka andras". Återigen, lika lite som poliser utvisar människor så går svenska försvarets jobb ut på att åka ut i världen och kränka människor. Det är verkligen att bara vilja se den promille som går snett i det arbete svensk militär gör utomlands och helt bortse från alla goda förtjänster och fredsarbete man bedriver och faktiskt är utskickad att göra. Av våra politiker, återigen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar