Märkliga filmdagar, där man under ett dygn ungefär både hunnit se årets kanske bästa film och årets sämsta. The Fighter med en makalöst bra Christian Bale tillhör höjdpunkten men sen hade jag det tveksamma nöjet att se actionrullen The Expendables också. Nu är jag visserligen inget stort fan av action men det här var inte ens bra i den genrén. Sylvester Stallone har skrivit manus, regisserat och dessutom satt sig själv i huvudrollen. Jag vet inte vad som är mest patetiskt: filmen som sådan, Stallones ihåliga manus och totala okunnighet inom dialog eller bara att han, alldeles för gammal och avdankad, försöker göra comeback så löjligt ansiktslyft att han ser sandblästrad ut. Slät som en bebis och med ett väldigt förvånat uttryck i ansiktet. Lägg tupén och den uppenbart färgade skäggmustaschen till det hela. Värst av allt är att det ska komma en tvåa på skiten också. Det finns verkligen ingen rättvisa i världen...Musikaliskt händer det inte så mycket... vill fortfarande hävda med en dåres envishet att Alex Turner, enligt min mening, är en av sena 00-talets största musikaliska genier. Allt han rör vid blir bra. Gillar man annars Turners sidoprojekt The last shadow puppets ska man absolut spana in hans vapendragare i det bandet: Miles Kane (även sångare i Rascals), som släppt en riktigt bra solodebut. Come closer är trevlig. Annars har ju äntligen Noel Gallagher släppt nytt också. Videon är kanske bättre än låten men ändå; The death of you and me. Har annars höga förhoppningar på Beiruts nya platta "The rip tide".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar