Stigma och Hollywoods åldersdilemma

Det måste bottna i en paranoid grundinställning... Men jag har alltid haft svårt att lita på folk, speciellt okända. Tror alltid det värsta om människor. Just nu är vi på gång med att renovera köket och har olika hantverkare på besök till och från, som tittar, mäter och kommer med offerter på vad arbetet skulle kosta. Kalla mig fördomsfull men jag litar verkligen inte på hantverkare. Suddar ut alla uppgifter på vår stora informationstavla/almanacka om datum där vi kommer vara bortresta och nu är jag väldigt tveksam kring en hantverkare som gav ett fantastiskt bra pris på renoveringen men å andra sidan ser ut som en kille som skulle kunna stjäla din plånbok på stan. Vad gör man? Har fortfarande problem med att behöva ha kontakt med den byggfirma som renoverade vårt badrum, eftersom firmaägaren där ser ut som djävulen själv. Som nån som verkligen äter barn till frukost och sveper det med blod från oskulder. Han ser ut som en tjock och tovig gammal tandlös varg. Kalla det stigma men vissa har verkligen inte utseendet med sig och bara utstrålar kriminell rakt igenom och då rustar åtminstone jag med försiktighetsåtgärder. Så stäm mig då!

Läste förresten för några dagar sen att Yann Martels hyllade "Berättelsen om Pi" nu äntligen blir film och att Ang Lee ska regissera. Lite trist kanske, då Jean-Pierre Jeunet var påtänkt men avpoletterades.

Sen är det provocerande att anglofieringen gått så långt att Amanda Seyfried får premiär 20:e april med Red riding hood. Vad är det för fel på Rödluvan och vargen?? Vad är poängen med att hela tiden bortse från svenskan, som nåt sekundärt språk? Filmen är ju fortfarande baserad på bröderna Grimms gamla saga, om än moderniserad och justerad i story. Trailern ser ändå lite spännande ut (om än lite väl mycket Sleepy hollow möter The village) och Seyfried är ju uppenbart talangfull, så man kanske ändå ska se filmen..? Trots att det är Twilight-regissören Catherine Hardwick som står bakom filmen. Dessutom läste jag på nån filmsite och en av anledningarna till varför brittiska skådisar är så populära i Hollywood. Speciellt den äldre generationen. Av den anledningen att de förutom att vara väldigt bra skådisar och skolade via teatern också struntar i fysiska ingrepp i ansikten, boxot och lyft och allt vad det nu är. De är mer naturliga och litar på sin talang. Samtidigt börjar det bli allt svårare att göra historisk film i Hollywood, med amerikanska skådisar, om den inkluderar äldre människor, eftersom 50-60 åriga kvinnor på 1700-talet inte hade siliconläppar, solariebränna, platt mage och väldigt släta, nästintill blästrade ansikten. Det ser bara konstigt ut. Då måste man plocka in de rynkiga britterna, de är ju så härligt naturliga. Har lite oro för såna anakronismer i den här filmen. Folk som ser för moderna, välmående och rena ut.

Apropå moderniserad Rödluva, kolla in denna kortfilm.