Short track

Tänkte faktiskt varken kommentera melodifestivalen eller OS-invigningen - den ena var usel i lördags och den andra fick oförskämt mycket negativt kritik, om man valde att lyssna på kontentan av vad Aftonbladets läsare tyckte. Å andra sidan börjar Aftonbladet i sin sensationslystnad snarare lyssna på vad den som skriker högst tycker - än att lyssna på en lågmäld majoritet, som tyckte det var bra. Förutom en rätt enkel, back to basics-tändning av elden, så var det en rätt bra invigning. Påkostad, vacker och värdig. Hur som.. det jag mest fascinerats av under OS än så länge är short track-stafetter. Helt underbart kaotiska och svåra att följa med i - men ändå spännande och enkla i sina regler. För ett otränat öga blir alla dessa människor inne på isen, som åker in och ut, parallellt med varandra, som knuffar varandra i rumpan och skrinnar på i högt tempo, alternativt får felskär, åker ihop och trillar ihop i stora högar - högst fascinerande.

Och så tips på ett nytt svensk pophopp; Eye travel - Every little smile.