Hade under morgonen en sur diskussion om hur meningslös elitserien i ishockey har blivit. Det har ingenting med sportsliga grunder att göra, utan plånboken styr allt och år efter år efter år så är det samma 4 stora elefanter som slåss om SM-guldet. Rikast vinner, helt enkelt. Slå upp vilken sluttabell som helst de senaste åren och resultatet är det samma; placeringarna speglar i mångt och mycket plånboken. Nån enstaka gång kan nåt mindre lag sprattla till, men vad händer då inför nästa säsong? Då är rovdriften igång igen, talangerna från uppstickarlagen köps upp av de rikare lagen och balansen är återställd; rikast är bäst. Eller bäst är rikast. Just för att man alltid kan köpa de bästa spelarna, som de andra inte har råd med. Jag är för en stängd elitserie och ett lönetak och samma sorts draftsystem av unga talanger som NHL har - de som kommer sist får välja först och samtidigt borde det finnas ett rejält bonussystem för lagen under elitserien, en slags utvecklingspeng för hur många egna talanger man lyckats fostra upp till högsta serien. Att år efter år dränera fattiga planskolor på deras talanger borde kosta mer. I nuläget ökar ju bara klyftorna mellan rika klubbar och fattiga och det finns en strukturell orättvisa i att ex lag 9 och 10 i elitseriens sluttabell bestraffas med att helt enkelt avsluta sin säsong i februari, medan alla andra får fortsätta spela - och på så sätt fråntas inkomster och intäkter. Det här säger jag inte bara för att jag håller på ett dåligt fattigt lag, likriktningen av framgångsrika lag kommer döda intresset för sporten. Vem kommer i slutändan bry sig om hockey mer än värmlänningar och smålänningar? Ett intresse lika brett som bandy-VM och vem som ska vinna den här gången; Sverige eller Ryssland?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar