tisdag 28 april 2009

Barn är en gåva...

Barn är en gåva men om jag cyniskt ska utgå från väninnors dagliga uppdateringar på Facebook, så läser jag inget gåvalikt. Det enda jag läser är om VAB:ande, snorande och framför allt.. den ständiga tröttheten. Jag hör verkligen INGET positivt, det är bara trötthet hela tiden, varje dag, 24/7. Trött, trött, trött - aldrig få sova, aldrig få vara sig själv, jobbigt, jobbigt och nu är Putte eller Lisa sjuk och kräkig igen. Nu ska jag inte säga att mina väninnor på nåt sätt är ett tvärsnitt av svenska befolkningen men jag kan ändå tycka att Tomas Cederlund (ena halvan ur Simon & Tomas) skapade ett väldigt rabalder för några veckor sen med sina restaurangvanor i en intervju. Han berättade om sina favoritställen i stan och restauranger och att han egentligen bara hade ett kriterium när han gick ut - att inte behöva sitta bredvid skrikiga barn. Går jag ut på restaurang, vill jag njuta i lugn och ro, äta gott, konversera och inte överröstas av en gapig barnfamilj som släpper sina ungar lösa till att springa bland borden och härja. Reaktionen lät förstås inte vänta på sig, från arga föräldrar som anklagade Cederlund för Stockholms-snobbism, ytlighet, en fjolla med i-landsproblem och att barnen är en gåva som måste få lära sig det sociala spelet och att det är fan så mycket värre med deras jävla äckliga hundar som ställer till det för alla allergiker.

Visst.. barn är en gåva och det må vara både ytligt och ett fjantigt i-landsproblem att önska bort dem när man vill ha kvalitetstid men det är väl en rättighet att få avnjuta en middag på restaurang i lugn och ro också. Barnfria zoner låter lite apartheid men på samma sätt som det finns rökrutor så borde det finnas barnrutor, där kidsen och deras familjer kan samlas. Som en argsint C konstaterade i fredags också, det borde vara förbud för pensionärer att handla i livsmedelsaffärer samtidigt som alla stressade förvärvsarbetande människor ska ut och handla, efter klockan 17. De har hela jävla dagen på sig att göra sina inköp - nä, då ska de ut och trängas med oss! All denna ilska baserad på att en pantertant klippte hennes hälsena med en kundvagn - utan att be om ursäkt, utan snarare argsint snäste att hon väl får se sig för. Det är lika ogenomtänkt som en mammaledig barnvagnmaffia som MÅSTE ut i kollektivtrafiken under rusningstid. Å andra sidan, ytliga avarter är lika korkade det; som ryktet om att Steffo Törnqvist kräver att hans hund alltid ska få följa med ut på restaurang. När man är känd så kan man kosta på sig att bli halvdryg och skaffa sig excentriska vanor. Steffo ska ha deklarerat att "vill ni ha tillgång till mitt representationskonto, så ska hunden med in - antingen eller" och att restauranger reagerat underdånigt, bugat sig och låter vovven följa med.

Bakgrunden till hela inlägget idag är baserat på en bröllopsinbjudan som damp ner i brevlådan. Utöver klädkod och alla detaljer kring bröllopet så lades också till; "barn är en gåva - men ikväll får de stanna hemma och sova." Jag kan tycka att det är ett helt ok krav att ställa. Ibland vill man faktiskt festa också, vara man och kvinna och inte alltid bara vara mamma och pappa. OM jag nån dag gifter mig, så copy & paste:ar jag det kravet rakt av i en inbjudan.

3 kommentarer:

Anne sa...

Amen till det och då är jag förälder själv!

Anna sa...

Om någon annan än ens barn utsatte en för tex sömnbristen som de gör vore de dräpta för längesen men det är ens barn... det enda som är viktigare än en själv.
Någon som inte har barn kan inte heller sätta sig in i hur det är.. ingen kan begära det heller.

Vidriga människor som anser att deras barn, hundar, äkta hälft är det mest fantastiska som finns påträffas överallt.

Har barn och har själv fått inbjudningar till kalas och bröllop där barnen ombeds stanna hemma, tycker det är helt ok. Barn, hunder etc behöver inte vara med jämt. Avkopplingen och stämningen blir en annan då det barnfritt.

Anonym sa...

Word!