Gick på promenad med hunden idag runt Skavlötens friluftsområde, på en rätt sedvanlig runda och hittar längs vägen, bland lingonrisen, en helt ny Converse-sko. Jag vill inte verka paranoid på nåt sätt, eller gå till överdrift i associations-kedjan men min första tanke är att det är nåt skumt med det här. Helt uppenbart är det så att det i närheten ligger en mördad person i en grop och att mördaren glömt plocka upp skon efter sig, när han släpat in flickan bland träden. Ok, lugn nu.. Nu är ju inte vår Smilla direkt nån Sankt Bernhardshund med personsök på registret men om jag får henne att sniffa på skon, så kanske hon kan leda mig till den döda kroppen och väl där, efter några förskräckta minuter, där jag håller handen för munnen, så ringer jag polisen. Samtidigt passar jag på att cyniskt ta några makabra kort, som jag sen skickar till Aftonbladets 71000-tjänst och let’s face it.. mina bildkonkurrenter består väl som vanligt av nån amatörpilot som tvingats nödlanda på en trafikerad landsväg eller en älg som tagit sig i nån familjs trädgård och ätit upp all fallfrukt – så jag lär ju vinna de här 7100 kronorna som månadens bästa fototips. Ka-ching – 7100 spänn i resekassan! Och med de bonuspengarna så kan jag ju äntligen göra min drömresa till New York. För att riktigt komma in i stämning skulle vi kunna ta in på berömda Chelsea hotel, där halva litteratur- och musikervärlden tycks ha bott (och en del dött). Jag kanske rent utav skulle kunna skriva nån personligt vinklad essä om berömda dödsfall och framstå som sådär skönt beläst i alla mina sammanflätade referenser till Andy Warhol, Bukowski, Ginsberg, Bob Dylan, Tennesse Williams, Simone De Beauvoir, Dylan Thomas, Edit Piaf, Sid & Nancy, osv osv. En reinkarnerad nytolkning av Nancy Spungens sista dagar i livet. Men å andra sidan.. jag är inget stort fan av Nancy. Jag kanske bara ska köpa en stereo istället?
Intressant blogg om Chelsea hotel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar