tisdag 26 augusti 2008

En svensk rost

Har förgäves sökt efter ett klassiskt stand up-nummer signerat Richard Pryor, där han åtminstone enligt Eddie Murphy i Raw, orerar i säkert en timme bara om bajsandets våndor och humorn i alla osmickrande detaljer. Mest nyfiken på om den supertråkiga Pryor verkligen kan vara så rolig som Murphy påstår. Fastnar istället återigen på Comedy centrals underbara "roasts" av kändisar. Det är som ett riktigt riktigt elakt (och våldsamt humoristiskt) Här är ditt liv - där en äldre kändis blir allmänt häcklad av kollegor, om än med glimten i ögat. Tanken far till att sån här underhållning helt och hållet lyser med sin frånvaro i Sverige, av så många anledningar. Kanske för att vi är skitnödiga pk-slavar eller för att den "roligaste" inom det gebitet i Sverige är Magnus Betnér och han är ju, ärligt talat, lika rolig som en öppen benfraktur och lika provokativ som Galenskaparna. Det kanske är en temp på landet - att sparka in vidöppna dörrar anses vara radikalt, att alltid säga det förväntade och sparka åt håll som det redan sparkats åt hundra gånger tidigare, att häckla de redan häcklade - det är vågat. Men jag hade varit den förste att bänka mig i soffan om det kom en svensk variant på programmet. Kända personer som blir häcklade av nån mer än Göran Gabrielsson, Lasse Karlsson eller Özz Nujen.

Ett kul exempel från Comedy central där grova Lisa Lampenelli roastar William Shatner och omgivningen.

Inga kommentarer: