Doftterrorn i trappuppgången fortsätter oförminskat. En kan inte hålla hygienen (och det krävs en del för att hela trappuppgången ska stinka, bara man kliver ut) och den andra fortsätter sin krigföring med att spreja ner uppgången i hemskt stark och migränframkallande kärringparfym av värsta sort. Nu har de arga lapparna dykt upp också. Passiv aggressivitet i lappform men ingen vågar ta itu med problemet genom att prata med de inblandade parterna.
I helgen var det annars dop, där C's nya brorsdotter döptes. På ett sätt var det ändå en lustig begivenhet, med en präst som ältade på om Jesus och Gud, inför rätt många agnostiker och ateister. Jag blev då inte mer övertygad igår, speciellt inte kring arvsynder och Gud som den fruktiga delen av vinbären. Ändå är det rätt kul med en annan yngre släkting på dopmiddagen efteråt, som mycket färgad av internationell fotboll nu krävt att få bära ett kors runt halsen. Inte kanske så mycket för sin djupa religiösa övertygelse, utan mer för alla hens idoler alltid kysser sina kors runt halsen, när de antingen kliver in på planen eller gjort mål. Hm, det kanske ändå tyder på att herrens vägar är outgrundliga..?
Den Krakowska trumpetens metamorfos börjar ta form, liksom alla minnen från stan. Vill man matturista är Krakow fantastiskt. Bra restauranger till löjligt låga priser, vilket fick oss att känna som kungar i baren - varje dag. Dessutom är stan spännande med sin blandning av fantastisk arkitektur, historia och smuts. Ja, även smutsen är intressant - alla nedgångna hus med fantastiska gamla fasader, som om bara hade haft lite Ernst-gener i sig, velat köpa, rusta upp och bott kungligt i. Till smutsen räknar jag också alla spännande loppisar, där man kan köpa galna saker till småpengar och putsa upp till ny glans. Enorm utvecklingspotential!
Snart drar tv-hösten igång också men redan nu måste jag rekommendera fascinerande Million dollar listing New York. Handlingen cirkulerar kring tre stjärnmäklare på Manhattan. Oerhört beroendeframkallande men samtidigt lite som att titta på en bilolycka, där man egentligen borde vända bort blicken. Psykopat-graden på vissa av mäklarna är hög och skrämmande cynisk. Så å ena sidan är man fascinerad av att se dem i action på sitt jobb men man skulle aldrig vilja vara deras vän, eller ens nära bekant. Sen är ju svenske Fredrik Eklund en karaktär utan dess like. Mannen som började sin karriär som bögporrskådis, startade framgångsrika IT-företag till att idag vara en av New Yorks högst ansedda mäklare som typ inte åtar sig några jobb för under en miljon dollar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar