fredag 23 november 2012

Call girl och doftbomben

Hade en dröm för några nätter sen. Visst kan det vara svårt att laga Nobelmiddagen till så många personer - men samtidigt: hur coolt skulle det inte vara om man ut i Blå hallen hörde det synkroniserade plinget från 1000 mikrovågsugnar? Varmrätten är klar!?

Såg Call girl igår och  ju mer man tänker på det, desto mer beröringspunkter och fog finns det för familjen Palmes förtalsanmälan. Magnus Krepper må till utseendet inte vara  det minsta lik Palme men visst antyds det saker, med ett berömt tal på Sergels torg, smickret från en amerikansk "kändis" (som jag antar syftar på Shirley Maclaine), årets 1976 och att just justitieministern kanske var den första fula fisken (Lennart Geijer). Men precis som hela Geijeraffären och Olof Johansson/Fälldins inblandning så tystas allt ner här. Jag tror säkert att Mikael Marcimain och manusförfattaren Marietta von Hausswolff von Baumgarten (GÅR det att ha ett mer pretentiöst efternamn?) sniffar på saker som förmodligen inte ligger långt från sanningen. Kanske är det just det som gör filmen så trovärdig: i slutändan - hur mycket har en sexuellt utsatt 14-åring att sätta emot hela det politiska etablissemanget, inklusive höga chefer inom polis/Säpo/myndigheter. Svaret är absolut ingenting. Men annars är det en bra film. Det luktar Guldbagge för Pernilla August och det bör det kanske också göra den nya fixstjärnan Simon J Berger. Han är också mycket bra. Simon J Berger är min nya Ryan Gosling.

Vi har ett problem i vår trappuppgång och problemet tycks eskalera. En av hyresgästerna har, milt och diplomatiskt sagt, grava problem med hygienen. Så pass grava att det luktar ut i trapphuset. Det här har fått en annan granne att ta till drastiska åtgärder. För det första så sätter hon alltid upp porten på vid gavel när hon går till jobbet på morgonen och så får det stå så och vädra ut hela dagen. Det i sig är inte nog, dessutom har hon börjat gå förbi den illaluktande grannens dörr och där väldigt demonstrativt och provokativt börjat spreja ut ett stort moln av sin värsta och mest stickande tant-parfym. Och däremellan bor vi. Och där ska man gå - i en doftexplosion - en kombination av otvättad människokropp/blöt hund, kontra neurotisk klimakterietant med vurm för leopardmönstrat och tårdrypande stark och överdoserad parfym. Vad gör man?

2 kommentarer:

antonia sa...

Är inte den illaluktande grannen död?
Och om hen är nu i högsta grad levande kanske borde man ta upp en pratstund med hem? eller med fastighetsägaren.
För luktar det så illa så kan ju vara risk för andra sanitära problem.
Så istället för spraya är bättre att agera.

Callgirl.
Gårdagens politiker var nog mycket större svin än vi kan föreställa oss. Delvis var journalister inte lika på, delvis kanske vågade dem inte heller hamna ut i kylan för i sådana fall tystades ner ryktet ganska så effektiv.

Mr Oakbitch sa...

Död tror jag inte han är. Han rör ju på sig...? Det är alltid ett problem med folk som inte är medvetna om hur fruktansvärt illa de luktar. Tänk om det är en sjukdom och inte dålig hygien? Men det är nog dags för ett krismöte med alla berörda snart. Den illaluktande, tanten som tror att hon gör alla en "tjänst" genom att parfymbomba hela trappuppgången och alla resterande konflikträdda :)