Peter Pan-generationen och fucking sushi.

Ett ögonblick av klarhet anströk en patient för några nätter sen. Patienten, som var finsk, var mycket arg och hade svurit näst intill oavbrutet, i flera timmar inne på sitt rum. Till slut satte jag fysiskt ner patienten i sängen, eftersom jag var så trött på att lyssna och beskåda fäktandet. Patienten blev då, om möjligt ännu argare och skriker "voi vittu" rakt ut. Jag försöker spela chockad och frågar "hey, vad är det för ett fult språk du använder?", varpå patienten klarnar i några sekunder, tittar på mig och säger "det är finska?"

Brunch med några nyfunna vänner i helgen också, på Fotografiska. C konstaterar än en gång hur vansinnigt segregerat Stockholm ibland är och vi själva är en del av den här väldigt homogena gruppen som går på muséer och teatrar med jämna mellanrum. Det är tyvärr något som haltar i Stockholms population rätt betänkligt och det är bland annat den segregering och den ibland fullkomliga likriktningen av människor som rör sig i innerstan. Folk klagar på invandrare klumpar ihop sig i vissa förorter, gärna nationalitet för nationalitet dessutom. Det må vara ett problem men det är ett minst lika stort problem att media-Sverige och det stora åsiktsmaskineriet styrs från Södermalm i allmänhet och Hornstull i synnerhet. Representerar verkligen den miljöpartistiska surdegsmaffian HELA Sverige? Det kan jag tycka är ett demokratiskt problem - den mediala segregationen.

Funderade på en annan sak också, när jag besökte Lindhagen och det nya bostadsområde som håller på att växa fram längs Hornsbergs strand. Majoriteten av verksamhetslokalerna står än så länge tomma men det är ändå bekämmande att det redan i ett sånt litet område finns FEM sushi-restauranger. Är sushi det enda man ska äta i slutändan? Borde inte marknaden och efterfrågan vara nådd för länge länge sen? Var är variationen? Var finns det unika och roliga, som sticker ut? Mitt i allt det här inser jag en annan sak. Gubben och tanten är tillbaka och trendig igen, bland ungdomar och jag kan verkligen förstå det. Det är väl den slutgiltiga revolten och motpolen mot att hela stans medelålders män tycks ha smittats av Peter Pan-syndromet. Klart som fan man vill gå omkring i tweedkostym och fluga, när ens egen föräldrargeneration är en bunt Per Holkneckt-figurer runt 45-50 som fortfarande vill ha slitna baggy pants och åka skate board.

Vilket mode man än sen föredrar så lär vi snart alla bli tvingade att äta sushi eller sushi på restaurang. Vårt enda val blir mellan nigiri eller maki.