Nio år senare

Idag är det nio år sen jag för första gången träffade C. Helt galet. Känns som att vi fortfarande var barn då. Åtminstone var vår första date både barnslig, bjäbbig och inte direkt rosenskimrande. Jag vet att hon tyckte att jag bara var dum och provokativ och själv tyckte jag att hon var gnällig och oresonlig. Lunchen vi åt var inte god, hon hade ont i ett knä efter att ha ramlat på vägen till tåget och filmen vi såg föll inte heller sällskapet i smaken. C krävde pengarna tillbaka av mig, när väl eftertexterna började rulla i biosalongen. 

I helgen var det loppis i Aspudden. 2 kilometer loppis och sällan har det väl lyckats klämma in sig så många hipsters på ett och samma ställe. Alla från Söder och Telefonplan var där och jag fattar verkligen inte grejen med de som hävdar att Södermalm skulle stå för något eget, bortom det konventionella. För mig är söder lite som ett hippt Amish-samhälle. Alla vill vara alternativa - genom att inom sin grupp se exakt likadana ut. Det blir som ett reservat. Och alla luktar malkulor, efter sina second hand-inköpta kläder. Det kändes som en parodi att gå där på loppisen och räkna antalet gubbkepsar och sotarmössor, skepparkransar eller den klassiska konstfacks-frisyren (läs Teskedsgumman/Lykke Li anno 2008). Hur originellt är det egentligen med folk som lite bajsnödigt aspirerar på att hamna på ännu en street fashion-blogg på nätet och därför liknar säkert 200 andra personer på samma ställe, i en exakt kopierad look?

Apropå på nåt helt annat. Fråga mig inte hur men jag är väl lite statistiknörd (också) och började av nån anledning studera FBI's statistik för brott i USA, stad för stad. Ibland gör man vad som helst - bara inte läsa den erbarmligt tråkiga konstteoretiska boken, som jag borde. Jag antar att man måste vara inskränkt och hårdnackad medlem i NRA om man fortfarande anser att de amerikanska vapenlagarna inte är av ondo. Bara de resonemang som fördes efter den senaste skjutningen på en bio i Aurora, visar på hur världsfrånvänt amerikaner tänker jämfört med.. tja oss? "Problemet med bioskjutningen var inte att en galning kom in och började sprejlackera människor med kulor - problemet var att inte allmänheten (dvs biobesökarna) var beväpnade för att kunna besvara elden."
      Men tillbaka till studien. Ställen man INTE ska bosätta sig i, i USA, om man är rädd för skottlossningar och mord är Detroit, St Louis, New Orleans, Flint (Michigan), Oakland och Philadelphia. Betänk det här: i St Louis med sina 318 000 invånare - mördas fler människor varje år än i hela Sverige (9 miljoner invånare). Statistiken för Sverige 2011: 81 mord. Statistiken för St Louis: 113. Visserligen räknas St Louis som mordhuvudstaden # 1 i USA, räknat på ett snitt per invånare - men det är ändå bara EN stad i USA! Räknat i antal faktiskt döda så ligger St Louis långt bak i tabellen. Skjutandet är närvarande överallt - hela tiden.

Städer man däremot kan bosätta sig, som inte haft ett enda mord de senaste två åren (och trots att det är städer på mellan 100 000 och 200 000 människor) är: Ann Arbour (Michigan), Glendale (Kalifornien) eller Eugene (Oregon). Så nu vet ni!