Vilken natt! C beskrev den rätt bra. Som en sängkammarfars, fast helt utan humor. Spring och gap - ingen verkar inatt komma överens med någon annan. In och ut genom dörrar. Själv räknar jag ner timmar och minuter till semestern. Hur den ska spenderas? På klassiskt Lasse Kongo-vis, tänkte vi. Vi sitter mest på hotellrummet och surar och varje fråga och intention till att hitta på nåt kul bemöts med ett mumlande och "äh, håll käften...".
Föreläsningen tidigare ikväll var sådär. Kulturkritiska teorier och semiotik är ju inte nån direkt kioskvältare, som nån uttryckte sig i pausen. Mest intressant var nästan anekdoterna kring Siri Derkert och Carl Milles, som båda kunde vara väldigt kritiska till sitt eget skapande och nästan slog sönder mer än de faktiskt producerade. Återigen är det kollega C som fyller i att man fortfarande kan dyka från Torsviksklipporna på Lidingö för att hitta halvfärdiga skulpturer, som en ursinnig Milles kastat i sjön.
Tänkte annars på en helt annan sak... Har man inte hela sitt liv hört historier från äldre personer som ALLTID berättar hur de hade tre mil till skolan och hur de under stora vedermödor fick pulsa fram genom snön på vintrarna, över otillgänglig terräng, träskmarker och jag vet inte allt. Det får ju en att fundera... Varför i helvete byggde man alltid skolorna så långt ifrån barnen? Uppenbarligen hade ingen nära till dem? Var det för att jävlas som man placerade folkskolorna långt bort från civilisationen, ute på nån öde åker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar