Askan är den bästa jorden

Inser att jag direkt gör mig till fel målgrupp när jag kritiserar nya serien Alcatraz för att inte vara trovärdig. Det är lite som den kritik nån framförde mot Rädda Nemo: det var en ok film men den kändes inte trovärdig i handlingen. Att fiskarna pratade och allt sånt - hade man däremot inga problem med, apropå trovärdighetsproblem. Men ok, jag kan köpa den udda och övernaturliga handlingen i Alcatraz - det jag inte köper är alla logiska kullerbyttor och genvägar man tar för att presentera storyn. Det är inte trovärdigt någonstans. Superhemliga FBI-projekt - som å ena sidan är så hemligt att INGEN vet om det - å andra sidan så lössläppt att en dålig typecastad forskare och en envis kvinnlig snut - lyckas snacka sig till att få vara med i det superhemliga projektet. Vad hände med hemlighetsmakeriet där? Lyckas man avslöja hemligheten - så är man med i båten - welcome on board, liksom! Bakgrundcheck? Äh, sånt nonsens...

Idag var det annars dags att köpa byxor. Jag som aldrig gillat att handla kläder blir alltmer besvärad av att gå in i "trendiga" klädesaffärer och bemötas av personal som är hälften så gamla som jag själv. Nån tatuerad yngling ögnade mig uppifrån och ner och gav mig sen fyra olika sorters byxor att prova - som skulle passa mig. Det slutade med att gick därifrån med ett par stuprörssmala byxor (har fan inte haft stuprörsbyxor sen millennieskiftet) och för den lilla extra uppmuntran så är det första C säger "jag hoppas inte att du kommer se ut som herr Padda nu".

Måste också passa på att hata recensionerna på Sonic lite till, mest för att påvisa att det verkligen finns två skolor av musikrecenserande. De som recenserar musik utifrån melodierna och de som recenserar utifrån om det är rätt, nytt och inne. I min mening har The Shins med "Port of morrow" släppt en av vårens skönaste indiepop-plattor medan superhypade synth-electropop-prinsessan Grimes gjort en rätt obegriplig platta i "Visions". Så resonerar jag - utifrån att jag gillar kompetens, låtmakeri och melodier. Så resonerar inte Sonic. Man ger Grimes en åtta (av tio i betyg) - samtidigt som man erkänner sig fascinerad och lite för gammal för att riktigt förstå det här nya och påhittiga. Bara det resomenaget låter ju mer än lovligt bajsnödigt och ängsligt för vad man SKA tycka. The Shins nya platta får en svag fyra av tio med det i mina öron helt fantastiskt paradoxala argumentet: "melodier kan inte vara allt".

Och om melodier inte är allt så kommer Markus Krunegårds fantastiska vår-anthem Askan är den bästa jorden inte att bli nån hit. För den är ju jättedålig med sitt melodiösa popsnickeri, med både stark vers och refräng. Såna där kvalitéer som är ett minus när man sysslar med musik.