John, Lasse, sömnpiller och en filmkliché

Jag vet inte om det framkommit tidigare, min skepsis mot religion som företeelse. Den övertygelsen blev lite starkare igår kväll då en av medarbetarna, som just nu är väldigt inne på John of God. Ett brasilianskt andligt medium, som jobbar mycket med andevärldar och meditation och som påstås ha botat åtta miljoner (!!?) från cancer, AIDS, epilepsi, MS, diabetes, hjärtproblem, Parkinson, depression - you name it. Kollegan visade upp en bok om denne John och efter att han bläddrat igenom den rätt tjocka boken reagerar jag på att fotografierna i boken är riktigt riktigt urusla. Verkligen under all kritik. Som om en person helt utan kamerakunskaper tagit dem. Eller ett barn. Fel inställningar i mörker, för lång slutartid, suddigt och med oskärpa. Hopplösa sneda bilder. Nejnej, försäkrade kollegan - det här har ingenting med kameramannen att göra - det här ett bevis för de enorma energier som John framkallar. All teknik blir lite dysfunktionell när John är i högform. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Apropå det och att missuppfatta seriösa situationer. Vi har en patient just nu som låter som en exakt kopia av Lasse Kongo i Torsk på Tallin. Ungefär lika charmig också.

Tog med mig en film, som vi ser på natten, kritikerhyllade En dödsdömd har rymt från 1956. Fransk, svartvit, minimalistisk. Kollegorna beskriver den som "tidernas sömnpiller" och "Propavan-film", vilket jag försöker bestrida, samtidigt som jag en timme in i filmen frågar "vem är den där killen?" om nån som varit med de senaste 20 minuterna.

Har tänkt på en sak.. på film, när folk trillar ut från byggnader och liknande - finns det då en absolut lag på hur offret ska se ut, när det landat på marken? Som om man fryst en bild mitt i en Charleston-dans. Båda benen lite böjda utåt - åt varsitt håll och likadant med armarna.

Danny G & Paddy L

Tre avsnitt in i True talent och man är redan uttråkad. Jag fattar inte ens poängen med tävlingen, eftersom i slutändan så kommer det ju ändå handla om utseende. Det lilla överraskningsmomentet är borta efter första röstningen, då juryn så fort den röstat får se vem som sjunger.

Apropå True talent och ethnic hipp.. Jag förstår ju själv grejen och att ett dubbelnamn är bökigt men visst är det lite samma etniska rätt/fel-tänk bakom Danny Saucedo. På nåt sätt är det ändå lite sexigare att ta sin mammas bolivianska efternamn än sin pappas polska: Grzechowski. Danny Grzechowski, som ingen annan än öststatsmänniskor kan uttala rätt.

Annars är favoritprogrammet Top chef tillbaka - nu bättre än någonsin. Padma är gravidmullig fortfarande och snyggare än någonsin. Men även utan det sexistiska argumentet så är Top chef fortfarande bra. Däremot verkar mina Top chef-skämt mot kära C inte vara lika uppskattade. Kan vi inte bara äta nåt enkelt ikväll? Jamen, en pancettasallad med lite fänkålscevice och tonfiskreduction. En soppa på harissa och ras al-hanouf vore också gott, kan du fixa det? Snälla? Nähä..?

Onsdag med migrän

Dagens man måste väl vår käre bostadsminister Stefan Attefall (kd) vara. Man vill ju tro att han uttryckte sig felaktigt eller att något feltolkades längs vägen men nu inför terminsstarten på högskolor och universitet så går han alltså ut och erkänner att svensk bostadspolitik har misslyckats. Han råder studenter att undvika att söka studier i storstäderna pga bostadsbristen och som ett sätt att råda bot på det hela i framtiden, så resonerar karln på fullt allvar att det kan bli tal om att dra ner antalet studieplatser i storstäderna. Jag vet inte om man ska baxna över dumheten eller skratta åt en minister som helt öppet verkar ha gett upp att sköta sitt jobb. Han både underkänner det jobb den sittande regeringen haft sex år på sig att lösa, samtidigt som han slår ut med händerna och kollektivt vill bestraffa unga människors ambitioner, med den sämsta av nödlösningar.

Apropå detta kan jag ju också nämna att jag, överåldrig, överkvalificerad och enkom för det höga nöjets skull, sätter mig i skolbänken om en vecka för i ett år framöver läsa ett av dessa icke-ämnen som Svenskt näringsliv tycker borde ge lägre studielån. På halvtid och utan CSN-pengar, ska tilläggas.

Musikaliskt har det inte hänt mycket i herr Oakbitchs högtalare. Inväntar plattor med Florence + the machine, Kooks, Baxter Dury, Noel Gallagher, Beth Hart och lite annat smått och gott. Hade annars idag "nöjet" att höra en av artists-Sveriges mest integritetsfulla, fullständigt sälja ut sin image och konstnärssjäl. Jocke Berg tar sig an The Cars gamla hit You might think från 1984 och gör ett av ledmotiven till Bilar 2. Det känns perfekt är originalet trogen, visst, men en gladpoppande Berg som sjunger en barnslig knastext och agerar Disney-lekfarbror..., det känns... konstigt.

Koreatown, Sumpan

Man har ju hört en del udda politiska förslag genom åren, allt från Le Corbusiers stadsplanering som bla innebar en rivning av Gamla stan, till tjockisskatt eller butlers i tunnelbanan. Stockholms-centern kom med ett radikalt förslag i dagarna. Man anser att det är dags att överge den klassiska integrationspolitiken (som ju aldrig fungerat). Segregation behöver inte vara något negativt - det är problem såsom arbetslöshet, låg utbildning, kriminalitet INOM det segregerade samhället som ger det dålig klang. Stan bör istället med ekonomisk uppmuntran satsa på att bygga upp klassiska stadsdelar a la New York. Varför inte ett Chinatown, ett litet Little Italy eller spanish Harlem i Stockholm? Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det hela. Integrationsmässigt att lära sig svenska språket och det svenska samhället kan ju bli lidande av en sån segregation men som en fungerande - i staden integrerad smältdegel, full av kultur, barer, restauranger och folkliv - why not?

Däremot försöker centern hippa till stan enligt samma amerikanska mönster som alla fåniga stadsdelsförkortningar i stan (SoFo, SoRi, NoVa och allt vad de nu heter) i något som mest framstår som en cool etikettering. Med NY-fernissa. Själv tänker jag att kineser och italiernare är en väldigt liten minoritet i Stockholm och att det på nåt sätt blir som en kabarésång Youtube-fenomenet Ursula Martinez gjort till ett av sina paradnummer. I ett ”spanskt” nummer ironiserar hon också över vårt behov av att vara ”ethnic hipp” – fast inte med vilken kultur som helst. Det är coolt att vara sexig italienare, latino eller ha en rykande läcker kinakrog a la Hong kong. Anpassat till svenska mått, sett utifrån de invandrargrupper vi faktiskt har i landet - hur sexigt låter det med ett Bagdad town, Karelen-kvarteren eller Lilla Mogadishu? För vi bygger väl segregerade områden av de invandrare vi har, eller ska vi importera in nya häftigare, för syns skull?

Länge sen jag skrev nåt om film. Efter att idag ha sett klart Illusionisten, baserad på ett ofilmat manus av Jaques Tati kan jag konstatera en sak. Det franska filmundret är dött. När Jean-Pierre Jeunet med Delikatessen under tidigt 90-tal bröt ny mark för en våg av franska vuxensagor, fiktion och fantasy, i starka färger, djärva kostymer, lite galet, burleskt och obskyrt så följde en gäng djärva filmskapare efter. Tänker främst på Sylvain Chomet och Michel Gondry, som också bländade filmvärlden med fantastiska fantasisprång till filmer, så proppfulla av ALLT. Och så härligt franska.

Jeunet pajade allt med senaste Micmacs, där han mot alla odds blev FÖR fransk och FÖR utstuderat charmig. Michel Gondry bytte efter knasiga Science of sleep spår och blev för kommersiell. Be kind rewind var bara en knasig idé men tråkigt utförd och Green lantern en tunn kommersiell beställningsprodukt. Och så Sylvain Chomet.. på ett sätt kändes det redan från början att det inte går att toppa Trion från Belleville. Bara uppföljaren kommer liite nära ändå..? Illusionisten kommer tyvärr inte nära. Den är bara tråkig. Vacker men tråkig. Och det är sorligt konstaterande när en glimrande generation filmskapare slutar att glimra.

Görings tvättbjörnar

Hörde den här nyheten igår och tyckte den var så fin på nåt sätt. Att Sverige inom kort riskerar att "invaderas" av två nya djurarter och att dessa inte hör hemma i vår fauna, saknar naturliga fiender och därför fortplantar sig som kackerlackor. Först är det mårdhundarna från Kolahalvön och norra Finland som tar sig in den vägen till Sverige. Det andra djuret var desto lustigare. Tyska tvättbjörnar. Det finns redan en miljon av dem i Tyskland och de har nu börjat sprida sig till Danmark och därifrån är det ju bara en liten simtur över till Sverige. Vad som var lustigt med hela historien var att man påstod att denna MILJON tvättbjörnar alla var avkomma till två vilda tvättbjörnar som dåvarande Luftwaffe-chefen Herman Göring valde att sätta ut i naturen 1934 som för att "berika Tysklands fauna". Men andra ord är de snart här. Det blev inte 10 000 tyska bögar som invaderade oss utan tusentals nasse-tvättbjörnar, så paradoxala i sitt ursprung, så historiskt tyngda men samtidigt så ickeariska genom sin svartvitkolorerade päls.

Om två helger är det annars dags för bakluckeloppis igen. Fascinernade skådespel det där. När man väl rullar in och ska börja packa upp och blir lika angripen av köpare som Tripoli igår natt, från alla fronter. Folk kan inte vänta på att man packar upp, sliter i grejer, skriker skambud i kör, öppnar bildörrarna och ger prisförslag på saker som inte är till salu. "Nej, jag hade tänkt behålla ratten, men tack ändå!". Så blir man stressad, säljer bra grejer för billigt och ser sen ens egna prylar ligga på ett annat bord längre bort - mycket dyrare. Så i år är vi rustade på försvar. Lilla Fridolf-tidningar för 20 spänn styck, kassen med odugliga kulspetspennor för 30.

Om nejsägare, andedräkt och en för tidig peak

Jag har tjatat om det här förut men nu är situationen nästan komisk. Stockholm skriker efter nya bostäder och alla är överens om att det behövs byggas mer. Staden, politiker och tjänstemän, stadsbyggnadskontoret och byggbolagen försöker verkligen tillgodose efterfrågan men augusti månad måste vara en parodi i bygg-Stockholms historia. Jag slutade till slut räkna på det... men just nu står säkert TIO stora byggprojekt stilla bara för att kringboende, intresseorganisationer och allmäna rättshaverister gör allt för att stoppa alla former av byggande och överklagar alla beslut till förbannelse upp i högsta rättsinstans. Som att man överklagar bara för överklagandets skull. Slussen, Fredriksdal, Norra station, Grimman, Göta ark, Gladan och olika delar av Kristineberg, Svea artilleri, Vällingby parkstad - allt är överklagat och allt väntar på mer pappersexcersis och uppskjuta politikerbeslut. Till och med bygget av studentbostäder på grusplanen vid Albano (som mest är ett tillhåll för utbrunna bilar) - till och med det lägger sig folk i och vill stoppa. Tusentals bostäder blir inte byggda - pga en liten klick högljudda konservativa nejsägare som helt ärligt påstår sig att värna om framtidens Stockholm. Jag blir verkligen så trött... Jag tycker det är dags att ställa dessa nejsägare mot väggen och fråga hur de tänkt att stan ska lösa bostadskrisen om man gärna vill att det byggs men uppenbarligen bara i teorin. Aldrig inom en radie av några kilometer från deras bostadsrätt.

Och helgen var bra..? Jo tack, den var finfin. Middag i Roslagen, med övernattning ena dagen och 40-årskalas i andra änden av länet nästa dag. Mest bisarra samtalsämnet utspelade sig nog nån gång kring två på fredagsnatten, om huruvida man kan avgöra på en persons andedräkt om denne precis haft oralsex. K försökte nämligen dessutom med sitt statement outa en person (mannen med andedräkten) som antingen bi eller homo. Det här var inte oborstade tänder, det var inte vitlök, unken eller stark mat - han luktade penis. Jag är inte lika säker... bara för att man luktar gödsel ur munnen betyder inte det att man verkligen ätit en näve gödsel. Folk kan ha väldigt olyckliga magsyror, helt enkelt.

40-årsfesten var betydligt lugnare. Tillbaka i hemstaden, för att återse en del gamla bekanta och svullna ansikten igen, som man inte sett på många år. Vill inte låta förmer på nåt sätt men vissa människor har verkligen inte förändrats ett dugg på 15 år. Utseendemässigt är det positivt, intellektuellt däremot... nej. Om man stannar kvar intellektuellt och "coolhetsmässigt" där man hade sin ungdomliga peak, som 20-25-åring och sen inte utvecklas vidare. Då är det bara sorligt. Festen var annars trevlig, maten god och det var ändå kul att se att den andra halvan av det 18 år långa förhållandet jag skrivit om tidigare, också gått vidare och tycks ha hittat rätt i kärleken.

18 år och lite tv-hat

Sociala dagar på sistone.. födelsedagsfester och bröllop, allt med kort varsel. Har under sommaren också haft förmånen att träffa en gammal kompis från gymnasiet, som sen dess bara haft en enda pojkvän. Han var den första och den enda i 18 år. Så det var som en blixt från klar himmel när paret bestämde sig för att gå skilda vägar och helt plötsligt stod denna väninna ute på singelmarknaden. För första gången i sitt vuxna liv. 18 års relation formar en person rätt rejält, allt från referenser till tankar till tillvägsgångssätt till smak. Ja, det mesta blir samsynkat och kompromissat och nu helt plötsligt står hon på egna ben. Det kändes väldigt konstigt att plötsligt se henne där, utan H, helt plötsligt med en annan karl, en främling.

Ryktena går om att Christin Meltzer värvats till Kanal 5 för att där bli en del av ett svenskt Saturday night live; Partaj. Peter Settman ska också var klar. Och där någonstans satte man också ribban för hur bra programmet kan bli. Det är som att man bestämt sig för att det inte är humorn som är det viktiga - nej, det viktiga är att avlöna Peter Settman, att damma av samma gamla tråkiga ansikten igen och ge dem chans på chans på chans att fortsätta göra tråkiga humorprogram, baserat på dåliga framhastade manus. Kasta in Peter Magnusson på en gång också! Han kan väl göra imitationer av kungen och Östermalmsbrats igen? Det är ju kul...

Problemet med svensk tv-humor är den tycks helt avsakna bäst före-datum. Är man väl inne i branschen får man fortsätta och köra. Likadant är det med Filip & Fredrik som har tusen och en projekt (och tv-producenterna överöser dem hela tiden med nya och det är egentligen bara nya programnamn för samma sak: deras dravel. Nytt omslagspapper till samma gamla present. Innehåll blir alltid underordnat deras självgoda hävdelsebehov och bjäbbande. Själv känner jag mig något provocerad när deras nya show börjar lanseras. Breaking news - nyheter såsom de BORDE presenteras. Borde? Enligt vem? Har fortfarande i färskt minne deras Oscarsbevakning i våras - som den "borde" vara, enligt dem själva. Den gick till historien som den sämsta och mest egocentriskt babbliga någonsin.

Botten, toppen och Pride

Lång paus nu men det blir ju lätt så, när solen skiner och Stockholm är på sitt allra bästa humör. Dessutom försöker man pressa ut det sista av de ynka semesterdagar som återstår. Har sett massvis med film och en del riktigt bra grejer och några riktigt usla. Jag blir alltid lika förbannad när man blir rakt av lurad av recensenter och kritiker, som hyllar en film till skyarna och sen går man och ser skiten och konstaterar att den var urusel. The Trip var precis så. Lurad av översvallande betyg och fortfarande Tristram Shandy i åtanke så gick man och såg denna smörja och började allt mer oroligt vänta på "när ska det roliga komma?" Det kom aldrig. Jag kanske inte är målgruppen eller helt blind för Rob Brydons "humor" men det här nåt helt nytt för mig. Skissartad, framhafsad, ofärdig och dåligt improviserad gubbfilm. Självupptagna gubbar som tror att de är roliga men som inte är det. Och värst av allt - om någonting inte är roligt första gången - så lär det garanterat inte bli roligare om man upprepar samma sak fem gånger till. Steve Coogan sjönk som en sten i mina ögon med den här filmen, eftersom han lyckats med det värsta som finns. En komedi som inte är rolig. En komedi som underskattar sin tittare och tror att det räcker med att sitta och tjafsa lite i 90 minuter och att det ska räcka - bara för att man är känd.

Överraskande bra var annars Bridesmaids och även om det inte är nån renodlad chick-flick så verkade åtminstone många tro det. I den fulla Skandiasalongen var väl... fyra män..? Den var kul och välskriven och Kristen Wiig borde satsa på en manuskarriär. Melissa McCarthy är å andra sidan en stjärna, hon själv är värd hela entrépengen.

Och så var det ju Pride förra veckan med allt det innebar. Paraden var kul, partyt var bättre än i fjol, anarkisterna var nedtonade men jag måste ju erkänna att viss kritik som framfördes kändes enbart taskig. Några ekipage efter att de stolta gaypoliserna passerat förbi kom ett annat tåg och hånade dem, för att de och polisen i största allmänhet har utvisningar av dödshotade hbt-personer på sitt samvete. Jag trodde faktiskt att debatten kunde föras på ett lite högre plan och inte med såna låga populistiska slag. Det är fortfarande våra politiker som är lagstiftare i det här landet. Det är inte polisen som är beslutsfattande organ och på eget bevåg bara bestämmer sig för att utvisa folk till höger och vänster.

Lika irriterande är den man ur försvarsmakten som marscherade men som följdes av två kvinnor som förlöjligade honom med elaka pratbubblor. "Mitt jobb dödar" och "Här går jag och försvarar mina mänskliga rättigheter medan mitt jobb går ut på att kränka andras". Återigen, lika lite som poliser utvisar människor så går svenska försvarets jobb ut på att åka ut i världen och kränka människor. Det är verkligen att bara vilja se den promille som går snett i det arbete svensk militär gör utomlands och helt bortse från alla goda förtjänster och fredsarbete man bedriver och faktiskt är utskickad att göra. Av våra politiker, återigen.