tisdag 17 maj 2011

Livet som hemmafru i förorten

Fortfarande ingen hantverkare för köksrenoveringen men nu verkar det kunna hända. Så många nationaliteter som varit på besök (ett halvt FN) och gett offerter men inte en enda svensk. Eller polack. Båda har väl blivit utkonkurrerade, som för dyra. Annars är anledningen till att jag inte uppdaterat på länge att jag jobbat rätt mycket och på jobbet händer det just nu rätt hemska saker, som jag förstås inte kan berätta om. Mer än att det är hemskt och kalabalik. Om inte det är en cliffhanger så vet inte jag...?


Tänkte på en fånig parallell igår och varför inte Wallace Langham ses som Colin Firths arvtagare? Ja, nu är vi där igen.. Jag vill hävda att Langham som CSI-teknikern David Hodges är Mr Darcy upp i dagen, uppdaterad till 00-10-talet. Lika butter och sur, svår och lite överlägsen mot sina kollegor har han gått där i serien i fem års tid och bara koncentrerat sig på jobbet och att trycka till folk med sin stela karaktär men nu verkar äntligen nåt hända som fått det kalla hjärtat av sten att vakna till liv. Jag tror... jag tror att Hodges håller på att bli kär? Varför är det inga kvinnohjärtan som reagerar på samma sätt nu? För kom igen.. det kan ju inte ha handlat bara om utseendet gällande Mr Darcy? Colin Firth ser ju faktiskt väldigt alldaglig ut.


Musikaliskt ser våren mycket spännande ut. Världens bästa hela okända band Sleeping at last är på gång med nya skiva. Woohoo! Och gillar man Alex Turner från Arctic monkeys så är sommaren rena julafton. Nya plattor på G både med Arctic monkeys och Alex Turner solo. Florence + the machine spelar in nytt och det material som sipprat ur på nätet låter väldigt lovande. Nya skivor med Sloan och Fleet foxes gör också herr Oakbitch på gott humör. Och så var det ju Eurovision song contest också.. Jag framhåller fortfarande att Jedward, Irlands bidrag, var bäst men jag gissar ju alltid fel i såna här sammanhang.


Vet inte ens hur jag ska få in det här i nåt sammanhang men jag har tänkt på det här med hur fullkomligt män dominerar vad gäller musikbranschen. Också. Och när man pratar musik och kompetenta musiker så handlar det oftast om rock, eller all form av gitarrbaserad musik. Alla gitarrhjältar och trum-demoner - det är bara män. Kvinnor är antingen sexiga sångerskor, eller några doar i bakgrunden. Kan nån nämna fem riktigt vassa kvinnliga trummisar genom rockhistorien...? Jag tror de flesta inte kan nämna en, ens gång. Ber man nån nämna fem manliga trummisar så kan man ha en evighetsdiskussion och komma fram till att det är "omöjligt att bara plocka fem". Hur som helst, det är ingen tung genre och det går kanske inte att jämföra pop med trash metal eller jazz men jag vill faktiskt slå ett slag för en riktigt bra kvinnlig trummis. Cicci Efraimsson från Those dancing days. Har verkligen reagerat på nya plattan "Daydreams and nightmares" - shit vad hon jobbar bakom kaggarna! Hon är riktigt bra!

Inga kommentarer: