Post-pride

Mycket trevlig prideparad igår, väldigt mycket folk men som sagt.. det är ju när den stora massan av heterosexuella öppnar sin famn och accepterar de med olika sexualitet, som nåt är vunnet. Och så var det ju även i vårt sällskap. Av sju personer var ju egentligen bara en gay.. och så några tvestjärtar och så resten straighta open minded. Min känsla av parader och gaytillställningar har främst varit kärlek. Kärlek och acceptans. Just därför kändes det så jävla märkligt hur alla glada först paraderar, även polisen, försvarmakten, politiker, ungdomsförbund och sen på en svart liten svans mot slutet dyker anarka-ekipaget upp med en lastbil som klart, tydligt och extremt kategoriserande deklarerar "hata alla vita rika straighta män!", följt av ett gäng maskerade ACAB-aktivister (All Cops Are Bastards), som propagerar för "klass mot klass". Vad hände med toleransen, vad hände med kärleken? De poliser som går i bräschen och skyddar dem - de är alla bastards - alla vita rika män är bara värda en sak; hat och avsky. Och då är det mestadels vita ungdomar som går i sällskapet, barn till vita förmodat straighta män, som kanske med en befordran eller lottovinst i ett kast förtjänar att bli hatade av sina egna barn? Sånt kan jag störa mig på nåt jävulskt. Det är fan inte det här gayrörelsen kämpat för - att möta intolerans och hat med samma medel. Snacka om att agera kontraproduktivt.