Inatt känner jag mig trygg på avdelningen. Jesus är här och vakar över oss alla. Tidigare under dagen försökte man göra sig lustig när patienten i fråga behövde ringa ett anhörigsamtal, till sin far och man bet sig i tungan för att inte fråga "till Josef, antar jag..?"
Det har gått mer än ett dygn sen vi var på besök på berömda Smultronstället i Söderköping, stället där man bokstavligen äter glass i stora lass. Min Mexicana för 110 spänn - med jag vet inte hur många kulor glass, colasås, grädde, bananer, maränger, osv osv.. var så mäktig att jag fick lämna ungefär hälften. Och det var ju det bestående minnet från stället - ät så mycket glass att du blir kräkfärdig och inte vill tänka på glass igen på en vecka, eller två. Ja, ungefär såsom Mr Creosote i Monty python-sketchen, måste ha känt sig, när det frestades med en sista liten mintkaka. De allra flesta tycktes ha lämnat stället med samma känsla. Fy fan för glass! Bara tanken på sällskapet bredvid oss (fyra personer) som beställde in en glass för 375 kronor, som stod uppe på en ställning och man helst fick stå upp och äta ur, stor som en hink. Galet. Galet amerikanska manér, med mottot "more is more". Men stan var himla mysig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar