En riktig mardrömsnatt. Räknar ner passet i minuter, för det här har inte varit roligt nånstans. Många nyinkomna svårt sjuka med aggressionerna på utsidan av kroppen. Trots att avdelningen just nu befolkas av tämligen osympatiska figurer, så får man väl ändå försöka se det positiva i det hela, att se humorn eller berättelserna i det lilla. Har alltid varit förundrad över kvinnor / tjejer som i kontaktannonser och på dejtingsidor skriver att de vill träffa en riktig "badboy". För mig är badboys såna som åker in och ut ur fängelse - och själva har vi flera stycken badboys inskrivna på avdelningen just nu. Helt dumma i huvudet, oberäkneliga, våldsamma, ointelligenta, genomfalska - men alla har de flickvänner. Oerhört attraktiva drag för en potentiell partner, förmodar jag? Jag ser bara inte tjusningen? Vari ligger det attraktiva i att vara en sån jädra badboy så man överger sina små barn (eftersom man ju ändå inte kan ta hand om dem - man måste ju leva upp till badboy-myten!), att man slår sina kvinnor gula & blå eller bara att man är helt inkapabel att ingå i även den minsta av sociala spelregler?
Har också tänkt på de värsta typerna, kvinnomisshandlarna med låg impulskontroll - de som alltid skyller misshandeln på att de inte kunde kontrollera sin ilska. De kunde bara inte och därmed står de utan skuld och ansvar. Och det är ju jordens största skopa hästbajs! Varför ser man aldrig dessa killar puckla på sina flickvänner offentligt? Inför vittnen, på stan? Nä, just för att de kan bygga upp en enorm ilska för nån oförrätt långt tidigare men samtidigt KONTROLLERA ilskan tills det att de kommer hem, innanför hemmets avskärmande insyn - och väl där slå sambon sönder och samman. De är i själva verket mästare på att kontrollera sin ilska och sina impulser.
Jag har tänkt mer.. Hör man inte alltid om psykopater och mördare att de mördar och med total känslokyla? Det här är en likgiltig person som är i total avsaknad av känslor och empati - och därför kunde han plåga sitt offer som han gjorde. Samtidigt säger man ofta att samma personer är renodlade sadister - dvs att de ju faktiskt njuter av att plåga sina offer. Men då finns det ju en känsla där? En lustkänsla? En person i helt avsaknad av känslor har väl i så fall heller ingen vinning av att plåga nån? Och finns det en känsla så måste det väl också gå att radera och förändra den, få den att växla spår?
Just det.. att se humorn i det svarta. En av dessa avdelningens badboys, en riktig MAN, som erkänner att han ibland ute på stan bara ber om att nån ska möta hans blick - för det skulle kunna ge honom en anledning till att slå denne på käften. Vi kan väl helt enkelt säga att han är en rätt grym kille, inte helt ajour med sina emotionella sidor. Då är det faktiskt lite humor att han då samtidigt på avdelningen är helt omsvärmad av en upp-över-öronen-kär... bög..? Och att han har fortfarande inte lagt ihop 1+1, utan istället är lite smickrad över uppmärksamheten... Det här kan sluta så illa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar