Borreliadamen

Vår i luften och allt hade varit underbart om inte stressen i skolan ökat så markant. Det är som att skolan på nåt sätt... förväntar sig en kvalitetshöjning av oss? I snart ett år har man gått och gnällt över att ämnena är ointressanta och oengagerande och att klassen bara består av pansjisar och tvärsäkra medelålders män som tror att de kan allt och vet allt. Och när terminen snart håller på att ta slut (sista sjoket är uppsatsskrivning) så inser man konstigt nog att man kommer att sakna dem lite. Åh, den här förbannade separationsångesten. senaste veckorna har vi bara grottat ner oss i feminism och queerteori och det har varit väldigt lärorikt. Känns som att jag inte gjort annat än diskuterat med folk på sistone - eftersom alla tycks ha en åsikt om feminism. Märkligt nog tycks många kvinnor ha negativa åsikter om det, vilket inte kan göra kampen lättare. Träffade en avlägsen kollega på t-banan så sent som igår, som nästan provokativt skulle basunera ut bland folk hur hon inte hade ett dugg till övers för "de där neurotikerna". Och lektionerna har varit underhållande också, eftersom vissa män i klassen (en av de här tvärsäkra som tror att han vet och kan allt) inte kan hålla käften och drog på sig en kritikstorm av flertalet kvinnor. Diskussionens vågor har gått höga och det är ju lite underhållande när tvärsäkra män blir överkörda och tillplattade av arga kvinnor som står upp för sin sak. Inte blev det bättre av att den tvärsäkre efteråt dessutom tilltalade en av sina hårdaste kritiker med fel namn. Oh my...

En annan intressant sjukhusnotering i veckan: "patientens urin var som en porteröl".

Och så är man gräsänkling och hundfri i dagarna FYRA nu. Honey, gaphalsen och borreliadamen for till Sveriges framstjärt. Åh, här ska hängas i takkronorna (om vi haft några). Ölburkarna ska travas i högar och Megadeth ska dundra i högtalarna så husets alla fönsterrutor skallrar. Eller inte.

För den enda vägen uppåt nu är ner

Hur många dagar har det gått sen Oskar Linnros nya singel Hur dom än släpptes? Har nog lyssnat ungefär 10-15 gånger per dag på den. Det om något är väl ett kvitto på vad jag tycker. Förväntningarna är skyhöga med en sån kanonsingel! Ingen svensk artist kommer vara i närheten av det här under våren. Inte ens Ravaillacz.

Kändes som att man fick ett eget bidrag till de här läkarskämten som brukar spridas lite då och då. Det blir kul med syftningsfel. "Efter besök hos veterinären konstaterades patienten vara psykotisk". Det känns lite som Aftonbladets rubrik i veckan: "Polisen missade papperskorg - där Palme mördades." Att Palme sköts i en papperskorg känns som helt nya uppgifter...?

Annars är det mycket feminism just nu och då syftar jag inte på vissa bekantas idoga feminist-lobbying på sociala medier. :) Nej, det är feminism i skolan också. Läser just nu en väldigt intressant men samtidigt bedrövligt nedslående bok om kvinnliga konstnärer i 1880-talets Paris. Det var industrialism, modernism och hela världen (den rika vita västvärlden) andades nya friska vindar och en air av frihet. Impressionisterna var det nya heta och grabbgängen av självutnämnt geniala konstnärskollektiv hängde på Paris barer och bordeller och ansåg sig förmodligen vara väldigt liberala och tillåtande i sin kvinnosyn. Och allt var bara genomsyrat av sexism, mansgriseri och ett Madonna/hora-tänk som ärligt talat känns rätt bekant även idag. Däremot vet jag inte om jag kan hålla med om resonemanget att förorten skulle ha skapats som ett sätt för mannen att ha storstadens farliga puls, nöjen, lockelser och utbud för sig själv - och att kvinnan skulle hållas på behörigt avstånd, i köket, på landet - och att helt enkelt inte veta om vad som försigick inne i syndens Paris om dagarna, kvällarna och nätterna. Men visst kan det ha förekommit på sina ställen. C påpekar under en livlig diskussion att grosshandlarvillorna i Stockholms skärgård är ett bevis på samma fenomen i Sverige.
     Så när mannen efter en hård arbetsvecka "tvingades" hem till fru och skrikande barn - så var det inte så konstigt att han tröttnade efter ett tag och var tvungen att få lite rekreation på stadens barer och bordeller. Fruar kunde däremot inte åka in ensamma till stan hur som helst - det skulle direkt antyda att det var prostituerade. Det var 1880 det... 2013 har vi en debatt om näthat, där ynkryggar till män agerar på precis samma sätt som de franska livsnjutarna 130 år tidigare. Hur man aktivt försöker hålla kvinnor borta från offentligheten, genom att hota och håna - där kvinnorna bara genom att synas är horor och slampor och förtjänar att dö eller våldtas. Och föreställningen om det manliga konstnärsgeniet finns kvar. Fräcka kärringar som har mage att kritisera geniet... eh... Tupac..?

Kalla liggen för kärlek och kärlek för skjut

Så har man då äntligen gjort slag i saken. Äntligen! Nu är New York-resan bokad och nu är det bara att börja planera och spara pengar (dvs samla burkar). Lite kul är det också att klasskamrat Lilla K också ska till NY i vår med sitt barnbarn och barnbarnets absolut högsta önskan med resan var att få gå på ett Hollister. Såna som vi numer har i varenda svenskt köpcenter.. Nedräkningen kan hur som helst börja..

Följt en debatt på Twitter, som jag ärligt talat inte förstår. De svenska uttagningarna till Eurovision 2013 har varit nästa igenom usla. Så jävla mycket dålig musik man vaskat fram och det är uppenbart att svenskarna börjat rösta lite som britter och tyskar - med ren ironi. Vi röstar fram de töntigaste bidragen till final, eller kan vi skylla allt på barnen? Och är det barnens förtjänst att Ravaillacz och Sean Banan gått till final så är väl det ett bevis på att den allmänna rösträtten vid 18 år ålder är alldeles korrekt och kanske borde höjas rent utav. Med en sänkt röstålder skulle makten i Sverige kunna delas mellan SD och MacDonalds. Hur som helst, i bedrövelsen så har mellanakterna varit den enda behållningen och inslaget med dansbandet Bizex ett av de roligaste hittills. Jag fattar verkligen inte gnället från vissa ständigt kränkta som tog illa upp och tyckte att sketchen var mobbing. Det är bara en fortsättning i tävlingen "först kränkt vinner". Precis som vissa tyckte att Grotescos "Bögarnas fel" var hånfull - trots att det så uppenbart var satir och ironi.

Jag kan definitivt köpa att inte alla människor gillar all sorts humor men tycker mig samtidigt skönja en väldigt självsäker trend på Twitter, av folk som ska tala om för andra "hur det är". Som att det är mottagaren av skämtet som har tolkningsföreträde. Vem bestämde det??  Och när då? Det här känns bara som en subjektivt satt agenda - som man anser att alla andra ska följa.

Det känns som samma debatt som vem som bestämmer vad som är konst eller inte. Humor måste kunna svinga fritt - även om det riskerar att träffa nån. Tänker mest bara på Fritjof Nilsson Piratens berömda citat "man kan inte tala om en stoppnål utan att någon enögd djävul känner sig träffad". Och det alltid någon som känner sig träffad - det är ju vad humor handlar om? Det finns folk som inte gillar Monty python, Pang i bygget, Seinfeld, Arrested development, Big bang theory, M*A*S*H eller Charlie Chaplin - är deras åsikt då avgörande för om det är humor eller inte? Chaplin äter en sko i Guldfeber och de hemlösa rasar - det här är inte humor - det är en kränkning och en spark nedåt? Inte humor, 100% kränkning. Blondiner, norrmän, otrogna män, barn, präster, vita kränkta män - alla kan känna sig träffade. Ska vi sluta att skämta om sånt också? Vad ska humor få handla om i slutändan? Frukt?

Man behöver inte gilla all humor, precis på samma sätt som man inte gillar all konst. Vad är konst, vad är humor, vem bestämmer det? Sändaren eller mottagaren? Det finns massvis av tolkningar men ingen av dem är huggen i sten och mer objektiv än nån annan. Idag brukar vi enas om att konst (och även humor) är ett samspel mellan avsändare och mottagare. Det är båda. Uppfattar ett brett etablissemang och en allmänhet något som konst/humor - så är det det. Då spelar det, som Ernst Billgren säger i Min sanning, ingen roll om Nisse på SevenEleven eller "arg tant i Örkelljunga" har en avvikande åsikt.

Slutligen lite musik! Oskar Linnros släpper äntligen ny singel; Hur dom än. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka? Den låter ju fräck till en början - men vart tog refrängen vägen? Låten är ju en enda lång vers. Februari känns annars som en enda stor revival: nytt material med Suede, Pulp, Strokes, Hurts, Britta Persson och en riktigt bra ny singel med Röyksopp. Och snart kommer det nytt med Travis, Håkan Hellström, Junip (Line of fire lovar mycket gott) och Thom Yorkes nya supergrupp Atoms for peace.

Ers Majonnäs

Det känns som att SVT är på gång igen och att det är dem som plockat hem de bästa nya serierna. Helt subjektivt förstås. Lite märkligt är förstås att jag inte sett ett enda avsnitt av Downton abbey - men däremot tycker att nya Mr Selfridge är riktigt bra. Intressant historiedokument kring ett av Londons mest kända varuhus men också en allt mer intressant plot, där var och varannan karaktär bär på hemligheter och strul. Finns det någon som är trogen i den här serien?? Jeremy Piven är förvånansvärt bra i huvudrollen och man är redan såld på söta Agnes Towler (Aisling Loftus) och den infernaliska Lady Mae (Katherine Kelly).

I en helt annan hörna, med en helt annan målgrupp och scen är det überhypade Girls, Lena Dunhams skapelse kring ett gäng väninnor i New York. Jag inser ju att jag inte är målgruppen och att jag inte alls förstår mekanikerna och referenserna alltid men jag är beredd att ge programmet några chanser till. Vet inte riktigt vad jag tycker än. Ibland är det fyndigt, ibland för mycket Gilmore girls (för utstuderad slagfärdighet) och ibland blir man förfärad över den här slackergenerationen som inte riktigt gör något vettigt. Där det viktigaste tycks vara image och esprit. Och jag håller med vad flera andra tyckare sagt: på ett sätt är det befriande med så många bleka, glåmiga och fula människor. Det är så långt ifrån den amerikanska utseendefixeringen man kan komma.

Kan inte bestämma mig för om det var sexistiskt att säga så men ibland kan det oväntade också vara det roliga. Kom på mig själv med att gapskratta på en fullsatt buss idag, för att direkt efter fundera på hur politiskt korrekt kommentarerna var. Upprinnelsen var en twitter-diskussion kring att landslagsforwarden i damlandslaget Madelaine Edlund är gravid och tar ett sabbatsår från fotbollen. En av landets mest välrenommérade sportbloggare kommenterade detta med "Det var bättre på Sundhage, Videkull och Leidinges tid. Då uppstod minsann inga graviditeter som höll dem borta från fotbollen!" Underförstått... en antydan om de här kvinnornas sexuella läggning och hur riskfritt det var att de skulle bli på smällen. Lite elakt. Senare får han svar från en annan känd bloggare: "De bekymren fanns då också. Däremot gjorde man inte så stor sak av det. Gick vattnet under matchen gick man ner på trebackslinje!".

Mestadels bara arg

Återigen drömde jag om New York inatt och återigen, som alltid, så går drömmarna i stöpet. Det vill sig liksom inte. Antingen dyker vi upp i ett New York som mer liknar nån deprimerande höghusförort typ Angered eller Tensta, eller så fastnar vi i tullen. Det gjorde vi inatt. Av nån anledning så skulle kompisen H med på resan och väl på JFK fick han öppna upp resväskan och plocka ut allt. Till vår förvåning så hade han bara med sig några få klädesplagg och väskan var till en majoritet hopknögglad av fyra stycken tjocka sittdynor med ryggstöd, såna som man har till utemöbler. Både vi och tullpersonalen var lika förvånande, när H enkelt förklarade att "de kunde vara bra att ha, när man vill sitta ner". Jo.. det klart...

Annars är det mest jobb. Det blir ofrivillig humor när en kollega i korta drag berättar att hon varit på gynundersökning nyligen. Det var snabbt avklarat, det vara bara "in och ut", helt enkelt.

Jag svingar vilt mellan ämnena här.. Men är det inte ett problem att det just är assholes som Messi-kramaren i förra veckan – han som förnekade att han är dömd FEM gånger för sexuellt ofredande och påstod att det bara är polisens lögner – att det är just SÅNA typer och attityder som borde ha satts för att tvångstitta på förra veckans Uppdrag granskning, istället för att gå på fotboll?

Varför är jag på nåt sätt inte förvånad över att det är mitt politiska hatobjekt #1, landstingsrådet Christer G Wennerholm som är högste ansvarig för den upphandling man gjorde med det totalt inkompetenta bussbolaget Arriva, som tog över SL's bussverksamhet i norra Stockholm från nyåret? Är man så jävla proppmätt på sitt jobb att man inte ser några problem i offertbudgivning där ett av bolagen lägger sig 30% lägre än alla andra bolag. Nejdå, Wennerholm & co nappar på skambudet och ser aaaabsolut inga konstigheter i att erbjuda samma tjänster för 30% lägre kostnad. Skulle det kunna ha nån inverkan på kvaliteten? Turtätheten? Personal och utbildning? Nejdå! Jag kan för mitt liv inte förstå överhuvudtaget hur politiker resonerar i det här fallet. Bromsklossen måste bort, makt korrumperar och det finns inget värre än trötta, mätta politiker som suttit för länge och inte längre bryr sig.

A girl and his cat

Ny vecka, nya löjligheter. Inser att det inte går att ligga i framkant musikaliskt om man uppdaterar så sällan som jag gör. Borde ha skrikit ut Alice in chains nya singel Hollow när den kom - men orkade inte riktigt. Passengers Let it go är redan en hit, så den kan jag inte förutspå heller. Nya singlar från Strokes och Suede är ju också lite gårdagens nyheter, även om man kan konstatera att Julian Casablancas sjunger bättre än någonsin på One way trigger. Men jag hoppas i alla fall att Biffy clyro äntligen får ett lite större genombrott med sin Black chandelier och kan ju alltid tipsa om att fantastiska Unknown mortal orchestra släpper sin "svåra" andra platta typ idag!? Just i detta nu årets bästa band och skiva. Och har man inte upptäckt Ms Mr än - så är det dags. 2013 kan bli deras år.

För oss byggnördar var också gårdagen en spännande dag. Vad skulle den haussade presskonferensen avslöja om den tomma tårtformade ytan vid Lindhagen? Tyvärr blev det ingen skyskrapa, som många hoppats på men samtidigt en väldigt spektakulär byggnad. Nåt vi inte sett tidigare, vare sig i form eller fasad. Kul är också att en det är kvinnlig arkitekt som står bakom projektet (Park1).

Kul är också att Sveriges kronprinsessa deltog på QX-galan igår och gav HBT-världen en större legitimitet än något annat kungahus historiskt vågat. Det var väl på tiden! Men jag antar att det lär dröja ett bra tag till innan kungahuset vågar nå folket på samma sätt som när Carl XVI Gustav höll sitt medkännande och folkliga tal till tsunamikatastrofens offer och hur han själv kunde relatera till sorgen genom förlusten av sin egen far. Tror inte det lär hända att Viktoria håller ett likadant QX-tal genom att relatera till sin egen släkt och vad hennes farfars far, Mr G, egentligen hade för läggning.