Final ikväll i Idol och sällan har väl en final varit så urvattnad och ointressant. Två mediokra slätstrukna finalister har tagit sig hela vägen. Erik Rapp borde förstås ha vunnit den här tävlingen, om det hade handlat om råtalang, unik röst och personlighet. Jens Hult hade vunnit om det handlat om underhållningsvärde och publikkontakt. Sandra Wikström hade vunnit om det handlat om röstresurser. Återigen bevisas ju ikväll, om Kevin Walker vinner, att utseende och yta betyder allt och resten absolut ingenting.
Antitesen till Idol kan man ju hävda att ex Girls är. Säsongsstarten gick i tisdags. Det mesta var sig likt, bra driv, bra dialoger men det är egentligen en ofattbart ful serie: för första gången får vi se en serie med helt vanliga människor, som inte är modellsnygga överallt. Det är nästan tvärtom, att den röda tråden genom serien är att folk är rätt oattraktiva. Det är väl egentligen bara Allison Williams som bryter av seriens dekorum. Blir förundrad över modet ändå, som den bisarrt avtändande relationen mellan extremfule Alex Karpovsky och Zosia Mamet (som dessutom är en riktigt dålig skådis men som förmodligen är inkvoterad för att hon råkar vara dotter till en inflytelserik producent). Det blir tragikomiskt på ett sätt som kanske inte ens manusförfattaren Dunham tänkt på. Lena Dunham i sänghalmen ihop med Adam Driver är också "intressant". Dessutom är det en serie om New York som inte glamouriserar stan, såsom alla serier tenderar att göra. Inte en Brooklyn-bro, inga skyskrapor och inte en frihetsgudinna i sikte. Första avsnittet bådade gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar