Tillbaka med samma Dolph Lundgren-accent. Jag har ju lovat mig själv att inte bli en av alla dessa jobbiga Stockholmsmänniskor som bara tjatar om New York hela tiden och jämför hur mycket bättre, coolare och mer öppensinnat allt är där. Man har verkligen velat skrika "men flytta dit då, för helvete och sluta gnäll!" Och sluta framför allt hela tiden göra jämförelser - USA har 300 miljoner invånare, Sverige 9,5. New York har ungefär lika många invånare som hela Sverige - varför ens jämföra? Så med det sagt så vill jag bara säga att New York verkligen var helt fantastiskt och har ett otroligt utbud av det mesta. Utom skivbutiker. Och de flesta coola trender som finns där, kommer förr eller senare hit. I mindre skala. Av den enkla anledningen att vi är ett mycket mindre land. Så sluta tjata nu.
Vår egen resa på tolv dagar var så galet fullspäckad - och ändå åkte man därifrån och insåg hur mycket grejer man missat. Det kommer förmodligen bli fler resor till det stora äpplet men samtidigt var det rätt skönt att komma hem också. Till tystnaden. Till den friska fräscha luften. Till det svalare klimatet. För mycket gott kan man säga om New York men det negativa var väl just värmen och att hela tiden ha känslan av att ha en högtalare i örat, som öser på dygnet runt med höga ljud. Det blev aldrig riktigt tyst. Och så luktar ju inte stan så himla gott heller, till och från... Lustigt är också att nyfikenheten i att se hur New York-hipsters ser ut resulterade snopet i att de ser precis likadana ut som i Hornstull. Samma ängsliga skäggmänniskor och övertatuerade typer som dricker sitt överprisade microbryggeriöl och äter confiterade ankläppar med edelweis-skum och en kvist poppel genomsyrad av en snorgärs andedräkt.
Och lite märkligt är det ju att en sån urbanist och arkitekturnörd, en person som verkligen älskar den sammansatta täta urbana staden, väntat i 40 år med att åka till New York. Sen ska man ju gärna komma ihåg att Manhattans succéformel av tät bebyggelse inte är entydigt med hela staden. Stadsdelar som Queens är lika hopplösa, glesa och fula som vilken förort som helst. Ogästvänlig med breda trasnportvägar som fungerar som barriärer mellan stadsdelar och människors rörlighet. Men det ska bli oerhört spännande att se Hagastaden i Stockholm växa fram - stadsdelen som sägs ha Chelsea i NY som förebild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar