Sommar och lågfrekvent skrivande på bloggen. Läste någonstans att en perfekt tupplur i snitt varar i 26 minuter - och det har jag nu under semestern försökt göra egna efterforskningar på. Går rätt bra faktiskt. Försöker nu under ledigheten skriva ihop alla mina dagboksanteckningar från New York-resan och det är en rätt hopplös samling kråkor, skrivna på små lappar i farten på tunnelbanestationer, på servetter på olika kaféer, i olika block och i mörkret (när man kommer på nåt smart klockan halv tre på natten men inte orkar tända lampan). Mycket är oläsbart som borde skickas för tolkning till en specialiserad sömnig-och-i-mörker-skrivet-grafolog. Har däremot gjort lite efterforskningar kring ett lite lustigt ämne. Egentligen kanske det inte alls är lustigt för dem som berördes men fastnade fascinerat i historien kring olika kriminella gäng i New York. Martin Scorsese har ju varit inne i skrapat lite på ytan i Gangs of New York men den filmen är ju tyvärr helt förstörd av en felcastad och alldeles för ung Leonardo DiCaprio. Vi pratar alltså om gäng långt tillbaka i tiden. Som brutala The forty thieves (inspirerat av Ali Baba) som på 1820-talet terroriserade Five points, Dead rabbits (som var det första gäng som på 1850-talet började använda gäng-dress code), eller Yiddish black hand, som i sekelskiftet sysslade med utpressning genom att förgifta folks hästar, om de inte fick sina pengar. Speciellt terroriserade man Lower east sides glassförsäljare. Man hade till och med en prislista för hur mycket en gärning kunde kosta. Hästförgiftningar kostade 35$, att skjuta någon (men inte döda) kostade 100$ och mord kostade 500$.
Apropå gäng så hann vi också med att åka ut till Coney island, i The Warriors spår. Kanske den bästa gäng-relaterade film som någonsin gjorts. Visserligen gjorde vi det dagtid, i strålande sol, för att se den årliga Mermaid parade, som ju är glädje, glitter, sång och dans. Och en del naket. Men väldigt kul och avslappnat. Och inte så åldersintegrerat som allt måste vara i Sverige. Själva stod vi, med solen stekandes, och tittade på paraden i tre timmar - helt utan solskydd. På vägen hem och dagen efter var det så att människor (främst vita) tittade på oss och tyst för sig själva konstaterade "ouch". Det var till och med så illa att barn ropade på sina mammor - "look, mum - look at those people!"
Apropå "those people" så hann vi med att fira svensk midsommar i Battery park också. Vi och 3000 andra svenskar, som förmodligen inte skulle fira midsommar i Sverige på samma sätt. Jordgubbar, små grodorna och kransar i håret. Lustigt var då när ett två amerikaner gick förbi det märkliga blonda skådespelet och den ene frågar den andre om vad det är som händer - vad är det här för människor? Och hans kompis svarar "oh, it's those Minnesota people!"
2 kommentarer:
Var inte till Minnesota svenskarna utvandrat en gång i tiden?
Jo.. :) Men att man ändå gör en amerikansk koppling till det, som att det inte är svenskar utan folk från Minnesota.
Skicka en kommentar