Alltid finns det saker att irritera sig på. Sveriges största krog, Berns-filialen Nosh & Chow slår upp sina portar i dagarna. 150 sittplatser, restaurang, tre barer och inhyrda specialinredare (nä, Lulu Carter platsade inte in där..) som gjort något megaunikt. Vill man åtminstone få det att låta som. Mycket av den exotism man använt sig av inredningen är ju egentligen bara ett svassande med fina namn och platser. Inredningen är ett härligt kosmopolitiskt mish-mash att detaljer från världen. Här finns handfat som egentligen är drickskar för hästar, hämtat från ett lada i Provence, trä från ett nedlagt apotek i Toulouse, fönsterluckor från en spansk bank och bardisken är uppbyggd av gatustenar från Las Ramblas i Barcelona. Tydligen är ursprunget här viktigt och det hade kanske inte varit lika fiiint om baren var gjord av gatstenar från torget i Mjölby, om träet kom från en gammal pizzeria i Vingåker och fönsterluckorna är rester från det som blev kvar från ett nedbrunnet dagis i Degerfors. Nåväl, till Nosh & Chows försvar får man säga att inredningen ser fantastisk ut och av det man läst är maten också den strålande.
Brunch på Elverket idag, apropå mat. Hur som helst så står i kön till kassan - och jag erkänner en sak: jag är fylld av fördomar kring andra människor - en riktig typ. Jag är inte stolt över det men samtidigt finns det inget som ryggkliar egot mer än när de egna fördomarna stämmer och det verkligen visar på hur enkelspåriga vissa människor är. Hur som.. till scenariot som utspelar sig. Framför oss står en lirare som i mina ögon bara skriker "kåkfarare". Det står stämplat "kriminell" i pannan på honom, hur mycket han än försöker föra sig i de fina(re) salongerna och smälta in. Hela uppenbarelsen, från kläder, kroppshydda, snack, guldkedjor, överdriven solbränna, tatueringar och det otåliga adhd-beteendet. Som om man då inte redan har det där stigmat över sig - så betalar karln med en missfärgad tusenlapp. Den lilla tjejen i kassan börjar svettas lite lätt men låter honom passera med växelpengarna och studerar sen tusenlappen en gång till. Hon försöker diskret tillkalla annan personal för att de ska göra en andra bedömning. De kollar på tusenlappen igen och försöker hålla den mot en lampa. Jag vill inte dra några snabba slutsatser, men ser man ut som en gorillabankrånare och har lite svårt att stå till och koncentrera sig - måste man dra till sig än mer uppmärksamhet genom att inte bara betala med en tusenlapp (såna får man väl inte ens ut från bankomaten?), utan dessutom en väldigt blå tusenlapp...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar