Grisatassar och snöröj

Har skrattat så galet mycket på jobbet men tyvärr kan jag inte föra någonting vidare. Sekretessen ni vet. Däremot finns det en äldre patient, arg som ett bi, som kastar ur sig roliga förolämpningar ideligen. Som när hon skriker åt en manlig skötare, äldre och skäggig med rakat huvud, att "ta ut det där fula flintskalliga fruntimret härifrån!". Det är ungefär lika fånigt som A berättar, att hon har en vän inom pingstkyrkan som är med i ett band, som på fullt allvar kallar sig för "pingstvännernas hårdrocksband". Det måste vara tidernas sämsta bandnamn. Har också funderat på en annan knäpp farbror och insett en sak - saker och ting kanske inte är så knäppa ändå. Han brukade alltid ha med sig en bandspelare på rummet och där snurrade gamla kassetter - inspelade kassetter från när han själv sitter vid sitt köksbord hemma och pratar. Om väder och vind, om allt möjligt. Och sen sitter han och lyssnar på banden och svarar dem, skrattar med och inflikar saker ibland - som om de vore en kär vän. Förr tyckte jag alltid att han var komplett galen men nu har jag insett hur tragiskt det ibland kan te sig för människor som inte har någon i hela världen att ty sig till. Inga vänner, ingen familj eller släkt. Ingen att prata med. Då kanske ett inpratat band ändå kan ge lite tröst, även om det är med sig själv man pratar.

Julbord på Blå porten igår också. Mycket gott. Men under tidspress så har man ätit lite som om livet hängde på en skör tråd. Som om man var en deltagare i en amerikansk hetsätartävling. Glöm allt vad aptit och smak heter - här handlar det som att proppa, som om du vore en fransk gås, redo att få sin lever överdimensionerad. Däst ska man nu jobba i tio timmar, med en stor klump i magen. Som om nån placerat ett svullet bildäck av kallrökt lax i ens magsäck. Nu efteråt dricker man kopiösa mängder vatten, för att balansera allt salt man vräkt i sig. Tack och lov att man bara äter julbord en gång om året.

Snökaos och Stockholm är lika dåligt förberett som alltid och i Täby gör man bäst i att inte gå ut alls. Det är liksom resultatet av den låga kommunalskatten: att det här med snöröjning inte är något som finns med i planeringen över huvudtaget. Vägverket tar hand om E18 som skär genom kommunen - i övrigt är du utlämnad till ditt öde. Stör det dig? Ta en skyffel och skotta själv då! Lika löjligt som att Stockholm blir så taget på sängen över att det kommer snö under vintern är Norrlands raljerande över att vi inte kan hantera problemen. Det är fortfarande en sak att snöröja runt i nån liten by i Norrland (vilket är klart på en halvtimme) och en helt annan att serva ett kollektivnät som ska svälja trekvarts miljon människor - varje dag.