Länge sen sist nu. Firat 40-årskalas (lyckat trots det stora manfallet) och skickat in den sista hemtentan för terminen. Kan ju bara konstatera att kommer jag få godkänt på den här tentan, så kan jag söka jobb som politiker - för jag har nog aldrig svamlat så mycket som nu. Omformuleringar, luddiga resonemang och mycket ord - utan att egentligen säga någonting. Än mindre svara på frågan. Nu är det bara en raksträcka fram till julfirandet med några ångestgupp längs vägen. Vad ska man köpa, till den och den? Har också insett att jag haft så mycket att göra med studierna att jag i år frångår min tidigare tradition med Tio i topp, gällande musik och film. Har inte sett tillräckligt mycket film för att kunna göra någon rättvis lista. Musikaliskt tycker jag det varit ett väldigt blekt år. Jag förstår mig inte på årets årsbästalistor i olika tidningar och sajter. Och då har jag verkligen lyssnat igenom skivor med Kindness, Imagine dragons, The XX, Grimes, Lightning ships och alla de här slätstrukna banden som helt plötsligt är så bra, enligt experterna. Jag ser verkligen inte storheten. Kan säga så mycket som att The XX "Coexist" är en ok skiva men som bäst är ju låtarna i olika remixer. Men jag gör ett försök:
10.Ladyhawke - Anxiety. Jag vet inte ens om det är en bra skiva, egentligen, eller om det är jag som har nån soft spot för nya zeeländska Philippa Margret Brown. Aningens svagare platta än debuten 2008 men ändå rätt fräck. Riktigt bra remixar på några av singlarna också.
9. First aid kit - Lion's roar. Sveriges stolthet 2012. Man anade ju redan att det här skulle bli stort när systrarna från Svedmyra fick självaste Patti Smith att gråta under Polarprisets utdelande.
8. Black moth super rainbow - Cobra juicy. Femte plattan från Pittsburghgruppen och kanske är det saknaden av fantastiska Kavinsky (nya singeln Protovision släpptes för någon vecka sen) - som gör att man nöjer sig med att omfamna något som påminner (och plagierar?) om den franske elektrokungen.
7.Gaz Coombes - Here come the bombs. Supergrass frontman Coombes släpper äntligen sin första soloplatta, efter sidoprojektet Hotrats och mjölkandet av Supergrass musik för en viss bilreklam. Både oväntat och bra.
1 kommentar:
Tidningarnas listor kan bero på att de måste presentera en lista oavsett vad de tycker. Sen nästa år i efterhand kan de erkänna att det var ett skit år.
Så gör modebranschen. De tokhyllar när nya kollektioner kommer, sen ett år senare kan de såga samma designer de hyllade innan med fotknölarna.
En förljugen värd vi lever i.
Skicka en kommentar