Prat, prat, prat

Måste erkänna att jag väl kanske var en av de få som faktiskt följde kungadramat hela natten, med Ritva Rönnbergs hopplösa liverapporter utanför ett regnigt Karolinska - utan att ha nåt nytt att berätta. Man led verkligen med Ritva där. En ny prinsessa och tronarvinge är född och det är lite som melodifestivalen: ingen "tittar" men ändå tittar och vet alla allt och har en stark åsikt om det. Även om man nu inte är rojalist, jag förstår verkligen inte det oerhörda vänsterhat som dämde upp samtidigt. Eller är det bara jag som har såna vänner på min Facebook? Jag kan köpa det trista gamla argumentet med kungafamiljen som "fångar" och födda in i ett ickedemokratiskt ämbete - så långt ifrån i övrigt rådande normer, även om jag inte riktigt ser kritiken i det. Jag tror inte att vara kunglig är så himla skoj alla gånger och om det strider mot normer - så är väl det bra? Vad hände med krossandet av normerna, i alla sammanhang? Den sociala hierarkin sticker i ögonen men sånt finns ju överallt. Hade det inte funnits ett kungahus hade det varit nåt annat. Vi kan inte ens åtgärda de sociala hierarkierna på vår egen arbetsplats. Däremot kan jag inte förstå dem som önskar kungafamiljen en ond bråd död och använder apanaget som argument. Det blir verkligen jättekonstigt när någon vänstervriden uttalar meningen "en till jävla parasit att försörja". Vänstern om någon är väl de som vurmar för de klassiska samhällsparasiterna (enligt högern: bidragsberoende, arbetslösa, kriminella) men nu helt plötsligt gör man skillnad på parasit och parasit? Dessutom vill jag tro, att även om kungen är en fåntratt som trampar i klaveret med jämna mellanrum (för våra skattepengar), så är den lilla skattepeng vi bidrar med överkomlig, med tanke på hur mycket kungafamiljen faktiskt bidrar med i PR för vårt land, i form av turism.

Kan inte förstå hur man kan uppbringa så mycket hat för ett par nyblivna föräldrar och ett nyfött barn - vad hände med humanismen där?

Det är med stort intresse jag följer debatten som Maria Sveland startade i DN, om högerns snabba avfärdande av vänsterns argument som "politisk korrekt" och hur man fått ordet att bli något väldigt negativt menat. PK kan man dessutom slänga in i alla möjliga sammanhang, mot vänsterdebattörer, för att avfärda nån man inte vill eller orkar diskutera med. Så långt är jag med. Men jag blir lite bekymrad över Svelands alla känsloargument och hopklumpandet av högern, borgerligheten, Sverigedemokraterna och Anders Behring Breivik - i ett och samma paket. Idéer och tankar som befruktats, idéer om problemet med invandringen och feministerna. Högern ska inte försöka avsäga sig ansvaret för att det är i deras idéflora som Breivik hämtat sina idéer och byggt sitt hat. Hat för kvinnor, kriminella invandrare, de svaga i samhället, islamister och de politiskt korrekta medlöparna inom vänstern.

Mycket av Svelands ilska har startat i den smygrasism som börjat pyra i och med alla dödsskjutningar i Malmö. Ve den som säger nåt om alla mordoffers och förövares ursprung. Problemet är väl återigen att media och mediala tyckare lägger locket på, lägger ansvaret på bristande samhällsresurser och inte vill diskutera vålds- och machokulturer. Man kan inte klumpa ihop alla invandrare som en enhet och säga att alla "ickesvenskar" i Malmö är kriminella. Ingen skulle prata om "typiskt västgötar" som en utpekande grupp, om ett mord begicks i säg.. Skara. Det här är enskilda och kriminella individer, offer för dåliga resurser, ett exkluderande samhälle och gängkultur. HÄR är det alltså väldigt viktigt med att separera den enskilda individen (syndaren) från en grupp och mentalitet och inte kollektivt skuldbelägga alla. Och det är ju fullt logiskt. I fallet med Anders Behring Breivik däremot - så är det inte så. Behring Breivik är inte ansvarig för sina gärningar utifrån den enskilda psykiskt sjuka galning han är - nej, han är plötsligt en representant för alla högervärderingar i största allmänhet. Här finns det ingen särskiljning alls mellan en radikal centerpartist och vår tids värsta massmördare. Kollektivt skuldbeläggande utifrån en avart. Kritiska tankar kring en kollapsad invandringspolitik och segregation är ungefär lika stämplande som rasism, som att all kritik mot Israels ockupationspolitik ALLTID är antisemitism. Rasistkortet, eller än värre, Goodwins lag - det är vänsterns motsvarighet till högerns PK-kort. Det är en fråga lika omöjlig att diskutera som narkotika. 

Det känns som en slumpartad och missvisande debatt styrd utifrån resultatet och inte från den huvudsakliga intentionen; hypotetiskt: vad hade hänt om Anders Behring Breivik misslyckats med sitt dåd och bara råkat spränga sig själv i luften innan han hann skrida till verket - samtidigt som Taimour Abdulwahab hade lyckats med sitt uppsåt och sprängt 50 oskyldiga julshoppare i luften på Drottninggatan? Hade vi skuldbelagt på samma sätt då? Hade Breivik varit en ensam galning då och Abdulwahab en särdeles ful fisk i en destruktiv religionsyttring som utnyttjat den svenska okritiska toleransen?