Årets bästa skiva

1. Frank Ocean - Channel orange. Vi såg och hörde potentialen redan med mixtapedebuten Nostalgia, Ultra. Gör man låtar som Swim good läggs direkt press på ens axlar. Jag tror inte Frank Ocean gör någon besviken med nya plattan. Lost är en av höstens bästa singlar (den andra i ordningen) och då finns det enligt min mening två kanonspår kvar att vädra.

Årets bästa skivor: plats 3 och 2

Man inser att man är yrkesskadad när man hör spring och skrapande möbler på våningen ovanför och vet att storlarmet (det som ringer in personal från husets samtliga avdelningar) kommer att gå inom 3-2-1 sekunder. Och så gör det det. Går storlarmet vet man att då har det hänt något allvarligt, allt som oftast fysiskt våld. Samtidigt vet man också att det alltid innebär lång väntan, mycket personal samlas och att det tråkigt nog är det enda naturliga sättet för personal och bekanta från olika avdelningar att ses. Så samtidigt som det kan vara allvarligt så uppstår alltid situationer av att man träffar på gamla bekanta ansikten och hamnar i något familjärt "tjeeeena, det var inte igår!". Dyker sen C upp, då är det kört. Husets egen stand up-komiker som kastar den ena dråpliga kommentaren efter den andra ur sig. Det gör de allvarliga situationerna än mer konstiga, eftersom man borde vara seriös men istället står och kiknar av skratt och förmodligen är respektlös mot allt som inträffat. C beskrev i alla fall efterspelet träffande: som att beskåda en extremt lång Roy Andersson-scen, utan att kunna stänga av.

Åter till musiken, mot topp tre:

3. Silversun pickups - Neck of the woods. Jag skulle nästan vilja vara så abrupt att säga att det här är det enda bandet, för mig personligen, som får mig att konstatera att rocken inte är död. Har med åren bara känt en större och större tristess över gammal konventionell gitarrbaserad musik som bara står och stampar och inte kan utvecklas vidare. "Neck of the woods" är den där näsan ovanför vattenytan.

2. Mother mother - The Sticks. Personliga favoriter som jag tjatat om i många år nu, att det här bandet borde få lite mer cred. Vancouver-kvintettens fjärde skiva kommer väl förmodligen fortfarande inte göra dem kommersiellt stora - och kanske är det lika bra. Då får de vara min hemlighet en stund till. Men om de slår igenom - kom ihåg vem som hypade dem först! "The Sticks" är en skiva som matchar mitt "sucker for melody"-behov. En hårsmån från att hamna i topp.

Årets bästa skivor; plats 6 till 4

Ännu en härlig natt på psyket. Ibland måste man faktiskt få skratta åt eländet också. Som en patient som dök och efter inskrivning skulle visiteras. I väskan hittade man lite underkläder, en vit skjorta - och en stor bajskorv. Idag fortsätter listan nedåt:

6.Markus Krunegård - Mänsklig värme. Årets svenska platta och skivan där Krunegård äntligen får ihop grejerna. Där han tidigare visat stoff och tendenser på att blixtra till med tidvis bra låtar och tidvis bra texter hittar han här äntligen syntesen. Askan är den bästa jorden är årets svenska singel och det kan inte ens Svensktoppen solka ner.
-

5.Electric guest - Mondo. Indiepoparna från LA skapade sig ett gott rykte via amerikanska radiostationer men tycktes ändå så osäkra på sin egen kapacitet att de sålde in hiten This head I hold till en reklamfilm för IBM. Men låt inte den kommersiella stämpeln förstöra Electric guest - de är alldeles för bra för det.
-

4.Tame impala - Lonerism. De psykedeliska Perth-rockarna (som egentligen är ett enmansprojekt) återvänder med den andra svåra plattan och hittar den där perfekta kombinationen av både lite nytt och lite gammalt igenkänningsbart.

Årets bästa skivor, plats 10 till 7

Länge sen sist nu. Firat 40-årskalas (lyckat trots det stora manfallet) och skickat in den sista hemtentan för terminen. Kan ju bara konstatera att kommer jag få godkänt på den här tentan, så kan jag söka jobb som politiker - för jag har nog aldrig svamlat så mycket som nu. Omformuleringar, luddiga resonemang och mycket ord - utan att egentligen säga någonting. Än mindre svara på frågan. Nu är det bara en raksträcka fram till julfirandet med några ångestgupp längs vägen. Vad ska man köpa, till den och den? Har också insett att jag haft så mycket att göra med studierna att jag i år frångår min tidigare tradition med Tio i topp, gällande musik och film. Har inte sett tillräckligt mycket film för att kunna göra någon rättvis lista. Musikaliskt tycker jag det varit ett väldigt blekt år. Jag förstår mig inte på årets årsbästalistor i olika tidningar och sajter. Och då har jag verkligen lyssnat igenom skivor med Kindness, Imagine dragons, The XX, Grimes, Lightning ships och alla de här slätstrukna banden som helt plötsligt är så bra, enligt experterna. Jag ser verkligen inte storheten. Kan säga så mycket som att The XX "Coexist" är en ok skiva men som bäst är ju låtarna i olika remixer. Men jag gör ett försök:

10.Ladyhawke - Anxiety. Jag vet inte ens om det är en bra skiva, egentligen, eller om det är jag som har nån soft spot för nya zeeländska Philippa Margret Brown. Aningens svagare platta än debuten 2008 men ändå rätt fräck. Riktigt bra remixar på några av singlarna också.

9. First aid kit - Lion's roar. Sveriges stolthet 2012. Man anade ju redan att det här skulle bli stort när systrarna från Svedmyra fick självaste Patti Smith att gråta under Polarprisets utdelande. 

8. Black moth super rainbow - Cobra juicy. Femte plattan från Pittsburghgruppen och kanske är det saknaden av fantastiska Kavinsky (nya singeln Protovision släpptes för någon vecka sen) - som gör att man nöjer sig med att omfamna något som påminner (och plagierar?) om den franske elektrokungen.

7.Gaz Coombes - Here come the bombs. Supergrass frontman Coombes släpper äntligen sin första soloplatta, efter sidoprojektet Hotrats och mjölkandet av Supergrass musik för en viss bilreklam. Både oväntat och bra.

Grisatassar och snöröj

Har skrattat så galet mycket på jobbet men tyvärr kan jag inte föra någonting vidare. Sekretessen ni vet. Däremot finns det en äldre patient, arg som ett bi, som kastar ur sig roliga förolämpningar ideligen. Som när hon skriker åt en manlig skötare, äldre och skäggig med rakat huvud, att "ta ut det där fula flintskalliga fruntimret härifrån!". Det är ungefär lika fånigt som A berättar, att hon har en vän inom pingstkyrkan som är med i ett band, som på fullt allvar kallar sig för "pingstvännernas hårdrocksband". Det måste vara tidernas sämsta bandnamn. Har också funderat på en annan knäpp farbror och insett en sak - saker och ting kanske inte är så knäppa ändå. Han brukade alltid ha med sig en bandspelare på rummet och där snurrade gamla kassetter - inspelade kassetter från när han själv sitter vid sitt köksbord hemma och pratar. Om väder och vind, om allt möjligt. Och sen sitter han och lyssnar på banden och svarar dem, skrattar med och inflikar saker ibland - som om de vore en kär vän. Förr tyckte jag alltid att han var komplett galen men nu har jag insett hur tragiskt det ibland kan te sig för människor som inte har någon i hela världen att ty sig till. Inga vänner, ingen familj eller släkt. Ingen att prata med. Då kanske ett inpratat band ändå kan ge lite tröst, även om det är med sig själv man pratar.

Julbord på Blå porten igår också. Mycket gott. Men under tidspress så har man ätit lite som om livet hängde på en skör tråd. Som om man var en deltagare i en amerikansk hetsätartävling. Glöm allt vad aptit och smak heter - här handlar det som att proppa, som om du vore en fransk gås, redo att få sin lever överdimensionerad. Däst ska man nu jobba i tio timmar, med en stor klump i magen. Som om nån placerat ett svullet bildäck av kallrökt lax i ens magsäck. Nu efteråt dricker man kopiösa mängder vatten, för att balansera allt salt man vräkt i sig. Tack och lov att man bara äter julbord en gång om året.

Snökaos och Stockholm är lika dåligt förberett som alltid och i Täby gör man bäst i att inte gå ut alls. Det är liksom resultatet av den låga kommunalskatten: att det här med snöröjning inte är något som finns med i planeringen över huvudtaget. Vägverket tar hand om E18 som skär genom kommunen - i övrigt är du utlämnad till ditt öde. Stör det dig? Ta en skyffel och skotta själv då! Lika löjligt som att Stockholm blir så taget på sängen över att det kommer snö under vintern är Norrlands raljerande över att vi inte kan hantera problemen. Det är fortfarande en sak att snöröja runt i nån liten by i Norrland (vilket är klart på en halvtimme) och en helt annan att serva ett kollektivnät som ska svälja trekvarts miljon människor - varje dag.