Ibland har jag verkligen svårt att förstå advokaternas roll. Försvara sin klient, visst. Men om det nu är så uppenbart, som i fallet Peter Mangs - att han har mördat två personer och skottskadat en bunt andra - hur kan man då fortfarande med någon som helst moral i kroppen och respekt för offer ens våga yppa att man yrkar på att ens klient ska släppas på fri fot? Jag fattar det bara inte... Då är det ju inte sanningen man är ute efter - då är ju försvaret av ens klient bara ren dumdristighet i att man MÅSTE ha en annan åsikt och ett hån mot rättvisan? Populistiskt så skulle man kunna hävda att om advokater fick bestämma så skulle aldrig någon brottsling dömas för något brott.
Och mordbränderna i Ystad har tagit fart igen, trots att man spärrade in Gryningspyromanen förra året. Jag bara undrar... var fan är Kurt Wallander när man behöver honom?
Annars var det besök på Grönan igår, först gången på säkert 5-6 år. Måste säga att nöjesfältet som sådant håller väldigt hög standard och känns betydligt mer modern och uppdaterad än många nöjesfält vi varit på under åren. Berg och dal-banorna var bra och Blå tåget en riktigt överraskning. Där hade man verkligen tänkt lite längre. Däremot funderade jag lite på de ungdomar som jobbar på Gröna lund. Har man gått nån snabbkurs i påklistrad amerikansk ärtighet och service? Snäll och tillmötesgående är bra - överdriven klämmkäckhet är bara jobbigt. Då känner jag mig mest som Jennifer Aniston i Office space och hennes tjafsande med chefen om pins och knappar på arbetskläderna. Hur inställsam och ärtig får man bli, innan det når en gräns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar